Djurgården och Olof Lundh överlägsna, på olika sätt

Ser Djurgården totalt spela ut Norrköping i nya Parken – den första förlusten sedan jag var där mot AIK, förra säsongen. Tränare Dempsey kallar det ”magnifikt från första spark” och Djurgården var verkligen bra, bättre än mot MFF. Då lät man MFF ha bollen och levde på omställningar.  Nu var det högt tempo, hög press, snabb bollåtererövring och en match avgjord redan efter en kvart ifall de två långa snabba killarn på topp hade kunnat elementär nickteori i praktiken. Innan Norrköping reducerade efter en timme hade DIF 17-3 i avslut ( även om alla tre avsluten faktiskt var mycket bra och som Isaksson gjorde tre utmärkta räddningar på).

Efter 2-0 och några chanser till 3-0 fick Norrköping mer boll, press mot Norrköping men gästerna fortsatte hota vid varje omställning. Speciellt som Norrköpings mittfält nu stod 40 meter längre fram.

Lika magnifikt tycker inte Djurgårdssupportern på Svenska fans det var. Han sätter ett samlat betyg där DIF-lirarna tillsammans inte är mer godkända, alltså  inte ens bra. Ingen är mer än bra, mer än en trea – när man spelar ut serieledarna på bortaplan. Det är ungefär samma klass på den betygsättningen som på Lasse Granqvists försök att få det till att båda lagen var ungefär lika bra i första. Eller hur Jon Persson i paus dissade matchens kvalité.  Jag tyckte den var väldigt bra, en av de bästa allsvenska matcherna jag sett i år – åtminstone de första 60.

Det var detta imponerande Djurgården jag såg borta mot Örebro i första omgången och tippade topp fem. Detta Djurgården, och ändå inte. Ett lag som spelar med hög press, snabba omställningar och har en bra målvakt. Sedan gick Per Ohlsson vilse, förstod sig inte på målvakter trots decennier av allsvensk erfarenhet och tappade sedan omklädningsrummet samtidigt som en massa spelare byttes ut. Idag är det i huvudsak ett helt nytt lag – planens bäste mittback i går, Une-Larsson, fick inte spela alls under Pelle. Det är sex nya spelare i förstauppställningen och Hampus Nilsson är numera reservmålvakt och får endast spela hos Patrik Westberg.

 

För Westberg se egen text.

Vidare tycker jag det är genant att man håller på att mala straffsituationer i CLess långt efter slutsignalen. Att mikrofonbäraren på innerplan tycker att det är oerhört viktigt att tränaren kommenterar en straffsituation som varit en timme tidigare. Och att Olof Lundh, experten Olof Lundh, ger domaren minus eftersom han missade en trolig straff.  En straff, han missade en straff, de andra var inte straff och domare Kasper Sjöberg hade helt rätt angående de av Magnus Erikssons händer, ben och armar som höll undan målvakten från det bortdömda målet.

 

Träffade Olof flera gånger på Bokmässan och han är en trevlig person men jag sätter frågetecknen för fotbollsomdömet emellanåt. Ja, Holmlund sparkas i ljumsktrakten vid skottillfället men det är som Dubbel-Anders påpekade svårt fördomaren att se ifall höga sparkar träffar eller ej.  Ingen kommenterade heller det faktum att domaren är skymd och troligen även den assisterande.

 

Men framförallt är detta att eventuellt kunna dissa domaren och leta efter saker som ifrågasätter slutresultatet en slags supporterliknande attityd till sport. Viljan att alltid dissa domaren, lusten att alltid skylla ifrån sig och framförallt diskutera något som har noll värde att diskutera. Jag tycker det hela är lite barnsligt, ovärdigt en seriös TV-kanal. Jag har skrivit om detta tidigare – att Lundh ganska ofta är oseriös och alldeles för högröstad i sin kritik av domare. Dels verkar han inte förstå konsekvenserna av det hat och förakt han skapar. Dels har Jens Gustavsson naturligtvis rätt när han säger att en eventuell avblåsning eller inte aldrig avgör en match. Dessutom går det aldrig att korrigera – att mobba domare( för det är vad jag tycker Lundh gör – är en väldigt ful ovana.

 

Så varför gör han det? Här är en eventuell förklaring. När nu Olof räknar som en av landets främsta fotbollsexperter, och väl troligtvis aldrig spelat aktivt, tycker jag man kan påpeka att han ibland, i mitt tycke, saknar känsla för spelet. Dels för att han är så kategorisk, dels för att han tillmäter en odömd straff stor betydelse och dels för att han utifrån den oblåsta straffen dissar domarens hela match så hårt och obönhörligt. Att så överdrivet och ofta dissa domare är ett sätt att slippa analysera själva fotbollsmatchen – det som i mitt tycke är hans egentliga jobb.


About this entry