Enkel MFF-seger och i morgon kan guldet vara himma

Det var väl inte så svårt?  4-2 var i underkant. Den bragd som min vän och kollega Max Wiman menade att en seger skulle innebära tycker jag är överdrivet. Det var en dag på jobbet, tre poäng och några ömma fötter och ben. För det gör ont  att möta Häcken, speciellt när de spelar så fult och fysiskt.

 

Kamera blev utbytt så att han inte skulle bli utvisad. Hans forwardskamrat Owoeri skulle åkt ut när han hade ett guld och sedan försökte filma till sig en straff.

 

Jasmin Sudic räknar nog aldrig med att återvända till MFF med tanke på alla armbågar han delade ut. Teddy Bergquist välkomnades för övrigt av just Sudic med en armbåge i ryggen efter tio sekunder.

 

Och så har vi utvisningen. Sällan två gula är klarare och ändå försökte kommentatorsparet och Patrik Westberg och Pontus Farnerud att få det till att den var tveksam. Farnerud konstaterade inledningsvis att det andra gula var berättigat men när ”experten” Westberg började ifrågasätta det hade Farnerud inte mer mod och självständighet än att han började hålla med Westberg. Som att det inte vore varning när man kastar sig in med sulan först och inte träffar boll men väl motståndarens ben.

 

Pontus Farnerud borde titta sig i spegeln. Han borde också fundera på varför han han inte kommenterar sin brors fula spel istället för att antyda att Yotun lägger sig snabbt och viftar med armarna. Ifall man inte kan hålla isär jobbet som expert och existensen som bror ska man inte arbeta på matcher med brodern.

 

Berget var fantastisk. Jättekul att Sana äntligen fick göra mål och vilket klassmål Jeremejeff. Jag har tvivlat en del å hans kapacitet men målet var oerhört hög klass. Tillfällighet eller inte?

 

Nu håller vi tummarna för AIK och motsvarar de förväntningarna är guldet himma.


About this entry