Nedflyttning i hjärtat

De är alltid lika ledsamt när bra lag lämnar en division för en lägre. Lag man håller på, lag och klubbar och framförallt människor man har en relation till.  Än värre är när man spelet i laget och är mer eller mindre vän med  20 plötsliga, olyckliga förlorare.  Det är frustrerande, det gör verkligen ont nånstans trots att det inte är mitt riktiga lag. För att travestera Gunnar Ekelöf: ”jag är inte en del av detta lag men detta lag är en del av mig.”

 

För ett år sedan lämnade jag inte enbart mitt hem och sommarhemstad  sedan 56 säsonger tillbaka utan även Båstads GIF som jag tillhört av och till i tre år. I november förra året skiljdes vi åt men jag har kontakt med några spelare och ledare och har två gånger cyklat tur och retur till Helsingborg för att se dem i år. Det känns som ett ex och bonusbarn som tvingas flytta till en mindre, sämre lägenhet fast de helst sluppit.

 

Det blir inte bättre av att Giffen borde ha klarat sig ifall man inte haft så många skador på nyckelspelare. Blir inte bättre av att en assisterande domare insisterat på att en boll var i mål som ingen annan uppfattade den som. Motståndarna jublade inte, Giffen slog undan bollen, domaren var på väg att vända målet ryggen när flaggan åkte upp och ivrigt viftande ut sitt surrealistiska budskap. 1-1 hade inneburit kval, nu förlorade man på ”nära-tilläggstid”.

 

Det blev inte bättre av att topplaget HAIS, gamla sketna HAIS på Olympiafältet, ställde upp med ett juniorlag mot Giffens konkurrenter som vann högst oväntat. Hade de inte gjort det, hade inte assisterande haft detta hävdelsebehov hade Giffen fått kvala och klarat sig kvar i femman.

 

Nu delar vi plötsligt nivå, men inte ambitioner. Både Giffen och Gröstorp spelar i sexan nästa år och det känns konstigt. Allt med Giffen känns så betydligt högre upp i seriesystemet och ändå delar vi alltså adress 2017.

Jag är övertygad om att Giften studsar tillbaka till femman och även Gröstorp borde ha en bra chans till avancemang. Får vi behålla laget och alla kan spela tror jag vi är minst topp tre nästa säsong. Men först, avslutningsfest på lördag (och ett halvårs rehabträning)!


About this entry