Offsides storstilade comeback

Jag hittar den där, på nattduksbordet, under Niklas Orrenius ”Skotten i Köpenhamn” och andra böcker jag köpte på bokmässan. Den börjar bli lite bortglömd, Offside. Ja även Filter ligger här inplastad så när jag nu vaknat 03:20 plockar jag fram Offside, i hopp om att jag ska bli uttråkad och somna. Det kanske är lite orättvist tänkt men jag tycker att Offside varit ospännande i minst en säsong nu. Det har varit mindre angeläget att öppna och läsa överlånga, inställsamma texter om ganska ointressanta svenska fotbollsspelare som inget har att berätta.

Jag är medveten om att många tycker det är tråkigt att läsa långa texter om gamla tränargubbar som inte avslöjar något som kan rubriksättas som ”värsta” eller avslöjar vilken världsklubb som vill värva den svenske spelaren men de får väl läsa något annat.

 

Nu får jag fel, helt fel. Ligger klarvaken i två timmar och läser bland annat ”Texas” Johanssons intervjuer med Janne Anderssons scouter och medhjälpare. Det är fascinerande eftersom den gamle vänsterbacken har så ingående, personliga kunskaper om de han skriver om. Jag undrar förstås varför han inte pratade med ”Gas”, den fjärde av Andersson scoutmusketörer men det är mindre viktigt. Samtidigt intressant eftersom Lars Jacobsson är en så pass omdiskuterad tränare vilken det går många skrönor och anekdoter om. Fast alla ska ha en ny chans. Håkan Ericson fick det och tog guld med U21-landslaget trots att han som tränare i Motala ratade Texas. Thern ska ha det trots att han gav Texas rådet att sluta spela fotboll. Intressant även att det uppenbarligen var klart med Jörgen Lennartsson som förbundskapten. Väldigt tacksam över att Janne Andersson fick jobbet, det är som Tom Prahls säger på frågan vad de kan ta med sig från Hamrén ledarskap: ”inget”.  ”Texas” text är det mest intressant jag läst om svensk fotboll på många år.

 

Hade hoppats att de gjort lite mer av temat derby men älskar fotojobbet om målvaktshandskar (”Torka aldrig svett utan handskar”). Fast liksom temat hade det gått att göra så mycket mer av det materialet. Reportaget om Finland och Hasse Backe är bra och den storstilade huvudrubriken rena VM-guldet: ”Finlands sak är svår”. Återkommer i ämnet, Finland alltså även om flera rubbar är guld värda.

 

Allra bäst är intervjun med Markus Rosenberg. Rosenberg är frispråkig och överraskande självkritisk. Han formulerar sig väl och intressant om lågt och högt. Uppenbart ser han sig på en hög post i MFFs verkställande organisation när av lägger av efter säsongen 2017 (återkommer i ämnet). Fast jag saknar förstås en följdfråga när han dissar sin egen insats i den avgörande matchen mot Norrköping på hemmaplan: ”varför tog du ett gult och såg till att du inte spelade på Bernabeau mot Madrid?”. Att varken han eller Rasmus Bengtsson var med och indirekt bidrog till det mest förnedrande MFF upplevt i modern tid. 2000 MFF-supportrar reste dit men inte lagets två viktigaste spelare.  Men det är kanske att hoppas på alltför mycket, kanske hade ”Texas”, som också spelat med Rosenberg kunnat fylla i den luckan. Jag tyckte när det inträffade att Rosenberg var fel person som lagkapten för MFF när han på helt eget initiativ drog sig ur de två matcherna.

Rosenberg är luttrad och har mycket distans till media, inte helt olik Lars Vilks skeptiska inställning. Jag förstår varför. Johan Orrenius intervju med skyttekungen från Malmö är närmast att betrakta som en bragd.


About this entry