Karin, Kim och Simon lysande om det inte vore för…

skarmavbild-2016-10-08-kl-07-26-41Mot Luxemburg var det mittfältet som mest imponerade på mig. Ja det gamla mittfältet alltså, med Anders Svensson och Kim Källström.

 

Taco har jag nu hört några gånger och han är bra, ärlig, omedelbar och prestigelös. Ifall han gör en felbedömning av första situationen har han inga problem med att göra en pudel på reprisen. Nu har han bra kommentatorer vid sin sida men jämför gärna med SVT och några av CMores mer frekventa gubbar – de blir tysta, som barn vilka avslöjats med handen i kakburken. Där härskar en till och med en ”förnekelsekultur” som ingen verkar vilja förändra fast det vore så simpelt, och ärligt.

 

Karin Frick gjorde en närmast felfri match. Högt tempo, ettrigt engagerad med uttrycksfull, välmodulerad röst. Kim Källström kändes som en naturbegåvning. Uttryckte sig klart, kort och väl. Gillade hans analyser och Simon Bank kändes också väldigt bra. Speciellt ifall man jämför med deras företrädare. Karin är en femma, två saker rubbar det högsta betyget för Kim och Simon.

 

När Kim skulle analysera matchen använde han väldigt mycket tid åt att försöka rättfärdiga ett godkänt betyg åt Marcus Berg. Han till och med började upprepa sig och det om något är beviset för att det fanns en uttrycklig agenda bakom. Kim ville hjälpa sin vän och förväxlade sin nya och gamla roll. Man gör så för lagkamrater men man gör inte så mot tittarna. Han borde dessutom fått mothugg av Simon Bank men istället tog de båda ”experterna” rygg på varandra. Det var olyckligt.

 

Simon Banks tes, som han liksom Kim drev in i nära förtvivlan, var att Martin Olsson skulle ha åkt ut. För varje gång han tog upp det överdrev han allt mer. När han långt efter matchen skulle försöka övertyga förbundskaptenen om sin åsikt började han till och med sluddra något om att Martin borde be tio Ave Maria innan han gick och la sig.

 

Kim tog rygg, försiktig rygg på Simon men ändå. Kim är en god kamrat men måste bli mer självständig som kollega. Det går inte att backa upp vänner som gör en mindre bra insats och uppenbarligen misslyckats/inte såg hela situationen. Kims enda lojalitet ska vara med tittarna. För Martin Olsson ska aldrig bli utvisad, Marcus Berg ska inte ha ”godkänt”.

 

Belysande för det är Janne Anderssons ärlighet och diplomatiska talang. Vad gäller Martin säger han att han satt på andra sidan planen och vad gäller Marcus sa han ”nej ( i betydelsen nej du har fel Kim), det är klart att han ska göra två eller tre mål”. Han sa så, ungefär, rakt i ansiktet på Kim och Simon.

 

Så här tänkte Janne, så här såg domaren det och så här är det:

 

Båda spelarna kommer in från olika håll med hög fart. Och de är båda på bollen, ingen av dem är sent in. Båda går upp med en arm, inte armbåge, dels för balansens skull, dels för att ta emot i kollisionen. Men luxemburgspelaren kommer aldrig så högt och vänder ryggen till av rädsla istället för att gå med sidan. Alltså förlorar han kraft och Olssons raka arm träffar motståndaren i ansiktet, med armbågen. Men det är ingen elak och ondskefull armbåge, det är en arm med en armbåge i mitten som saknar spets och saknar kraft.

 

Så domaren gör helt rätt. En engelsk domare, de som är bäst på nickdueller, hade kanske inte ens varnat.

 

Det är olyckligt när sportjournalister som skriver så bra som Simon Bank exalteras av TV-ögonblicken och försöker starta ett kvällstidningsdrev på felaktiga grunder. Det blir tyvärr bara pinsamt och förtar lite av en annars utmärkt insats.

 

 

 


About this entry