Håller Carolina Klüft i handen…

skarmavbild-2016-10-12-kl-09-32-37Carolina Klüfts bok ”Livet är en sjukamp  – min väg till prestation, balans och mening” ( Norstedts)  börjar med en halvsides lång text om att skiljas. Den är anonym, kunde vara ett förord eller en huvudtext kring vars tema boken kretsar runt. I texten tar hon farväl av något/någon. Först tror jag det handlar om att skiljas från tävlingskarriären, idrotten, publiken. Sedan börjar jag misstänka att den handlar om skilsmässan med stavhopparen/hockeytränaren som kanske överskattade sin förmåga på grund av hejarklacken i media?

 

Det Carolina lämnar är dock fortfarande anonymt, och skilsmässan väldigt abstrakt och existentiell.

 

Det är en märklig början. Själv börjar jag min text med Carolinas namn eftersom, näst rubriken, det är vad som lockar till läsning. Det är visserligen ganska intressant ifall man kopplar ihop och jämför  Carolinas man och hennes karriär men jag tror inte det är idén. Å andra sidan förstår jag inte idén. Den förutsätter att man vet mycket om hennes privatliv och jag vet inget alls om det. Kanske riktar sig boken till de som vill veta mer om hennes privatliv?

 

Å andra sidan så jämförs färden mot målet med ett etapplopp på cykel, med fin grafisk cykelsymbol. Sånt ger plus hos mig även om jag aldrig någonsin tänkt på Carolina och cykel samtidigt, tidigare. Glädjer mig åt att få trampa på bredvid henne i boken ett tag framöver. Om inte annat för att den grafiska layouten är vacker och lockande. Det är en bok som kanske berör men som jag definitivt själv håller i mina händer med en känsla av lust och längtan.

 


About this entry