Det ensamma men stolta ord som gjorde poesi av statistiken

img_2237Förr i tiden hade alla klubbar en bok. Minst en bok. Däri infördes med ren och fast handstil alla resultat. Det var den officiella bekräftelsen på att leken verkligen slutat så som leken själv hävdade. Den boken var på många sätt en urkund, föreningens bokföring som berättade det reella resultatet av elva spelares, ett lag en klubb, en verklighets fiktiva, flyktiga  mödor. Ett bevis, en tatuering i blyerts.

 

Även Malmö FF hade en sådan bok för A-laget och däri skrev Eric Persson med vältränad och vacker, tekniskt driven  skrivstil in alla matcher, spelare, lag, motståndare, målskyttar samt en summering av säsongens samtliga konkreta mål, alltså inte enbart de i allsvenskan utan i alla matcher.

 

När MFF mötte AIK den 29 maj 1944 på Råsunda var det en ren seriefinal. Den största publiken sedan invigningen, 35 200 AIK-are, såg bortalaget vinna 2-1 och Eric skrev alltid klubbens egna siffror först, oavsett var matchen spelats. Nu återstod det visserligen två omgångar och fyra poäng att spela om men segern var nästan klar, seriesegern var i princip klar.

 

Eric Persson beslöt att trotsa reglerna, släppa alla hämningar och i närmast anarkistisk notarieyra skriva ”serievinst”. Exakt när han gjorde det vet jag inte men stilen känns jämförelsevis frivol, den präglas inte av samma rena, luftiga, lättlästa drag utan bär kraftigare känslor, en trubbigare, mer sammansatt stil. Jag vet inte om han av hänryckning skrev det samtidigt eller två veckor senare men faktum är att det inte var på Råsunda som MFF  vann serien, rent resultatmässigt. Men den själsliga, moraliska och fotbollsmässiga serievinsten vann man borta på Råsunda och det är här den här kilen av poesi smugit sig in och ”förstört” boken.

 

Det är svårt att låta bli att jämföra med matchen i morgon borta mot IFK Norrköping. Samma känsla av seriefinal och samma känsla av tillbakahållen stolthet eftersom MFF är det bättre laget just nu. Att en seger i praktiken innebär serievinst. Låt oss få dra det där ytterst uttrycksfulla strecket av blyerts i morgon vid femtiden på eftermiddagen.

 

Boken är det främsta konstverket av de som ställs ut på Moderna Museet i Malmö fram till söndag klockan 17. När MFF säkrat serievinsten kan konstutställningen plockas ned. Det är ett logiskt farväl till en liten och inte helt tillfredställande konstutställning.

 

Fyra, fem oljemålningar, en ny 17 minuters video om MFF:s historia och dagens mångfaldsarbete. Några reliker och så den där fantastiska sidan i Boken. Det är allt och utställningen hade faktiskt behövt några bra och rejäla texter för att komplettera det påvra materialet. Det är alltid orden som för konsten över realiteternas tröskel. Drömmarnas slutkapitel skrivs aldrig med ben och muskler utan med med bokstäver och jag kan i mitt inre verkligen höra Björn Ranelid uttrycksfulla malmöitiska stämma läsa boken för vad den blivit men absolut inte var tänkt för – som himmelsblå poesi.

 

Ps Faktum är att marginalen ned till AIK blev större än alla anat eftersom stockholmarna i sista omgången lyckades vänta en 3-1 seger i resultatboken till en förlust med 0-0. Orsaken till att Erics kollegor i AIK och Degerfors  tvingades sudda i boken var en MFF-are. Den i Malmö födde 27-årige Erik Svensson hade spelat en match för MFF i allsvenskan, den 23:e oktober.

 

Eftersom karenstiden var 90 dagar, men serieuppehållet mellan 1 november och 15 mars endast räknades som 15 dagar var Erik Svensson precis spelklar till sista AIK-matchen, borta i Värmland. Man vann 3-1 och säkrade stora silvret. Vad Erik Svensson glömt att berätta för AIK-ledarna var han även spelat en reservlagsmatch den 29 oktober och eftersom även den räknades var malmöiten inte spelklar. AIK förlorade poängen och matchen slutade mållöst. I de uppdaterade böckerna.

 

 

 


About this entry