Bearbetar skilsmässan med en bok

Carolina Klüfts litterära debut är som en sjukamp. Det är inte de enskilda resultatet som imponerar utan den individuella prestationen i förhållande till förutsättningarna. Carolina berättar ”för egen hand”  om ungdomsidrottaren och idrottskvinnan Klüft och gör det överraskande bra. ”Livet är en sjukamp” (Norstedts) är inte stor litteratur men det är konkret,  lättläst, intressant och framförallt väldigt ärligt. Carolina skriver att hennes bästa gren var självanalys och det här är 250 sidor analys. Anekdoterna är få, skvallret  och avslöjandena får du leta efter någon annan stans men ”Carro”, hon är här.

 

Idrottsstjärnan fokuserar på problem, motgångarna, rädslan och hur hon och de som hjälpt henne har lyckats övervinna detta. För den idrottsintresserade läsaren finns här mycket. Hur hon psykologiskt bearbetar utmaningarna eftersom hon hela tiden tävlar med de andra sjukamparna, inte mot. Den enda gren där hon tävlar mot är ”den perfekta finalen”, 800 meter.

 

Det är i första hand en bok för idrottsledare, föräldrar och unga idrottare. Ofta handlar det om relationen till kroppen och om modet att gå sin egen väg. Och glädjen som idrott ger, även på den allra yppersta nivån. Jag gillar att Klüft gjorde det förbjudna (åtminstone enligt kvällstidningarna vars tokigheter ofta citeras) och provade något nytt och roligt när kroppen vägrade prestera max i sjukamp. Det är i princip det största modet en idrottare kan uppvisa, näst att som Björn Borg sluta vid 26 år. Att göra det Carolina gjorde, att skiljas från det som stod henne närmast, närmare än Patrik, är fantastiskt. Så därför väljer jag att fortsätta läsa det lilla förordet (och boken som helhet) om att skiljas som i första hand ett farväl till världsstjärnan Klüft. Blir spännande att se vad Carolina kommer satsa på nu, efter de lyckade debuterna som programledare och mamma.


About this entry