ADHD-liraren

Russel Westbrook har slagit alla möjliga slags NBA-rekord de första tre matcherna för säsongen. Förmodligen med hjälp av alla möjliga bokstavskombinationer. Tänk gamle italienaren Gattuso huvud i Messis kropp.

Bland annat är RW den ende som snittat 40 poäng, 10 returer och 10 assist första tre. Naturligtvis mumma för hans Fantasyägare: Human Engineering – titelförsvarare i Swedish Crossoverligan.

 

I natt är det dags för en svår bortamatch mot en av ligans bästa defensiva lag: LA Clippers. Kommer reaktionen nu eller fortsätter de overkliga prestationerna?  Två av de tre segrarna har tagits först på mållinjen.

 

Bakom statsen ligger en märklig personlighet. Har nästan aldrig sett en mer desperat vinnarskalle. Det visste jag när jag valde bort min favo som tredjepick i draften och tog RW före James Harden. Ändå dissade jag ”min vän” Harden.

 

Eller är ”vinnarskalle” bara ett snyggare ord för mani och bokstavskombinatons-problematik? I de två täta matcherna kändes Russel som närmast manisk. Han tog alla skott ( eller snittade i alla fall drygt 40 per match), ville ha bollen direkt så han spelade inte överdrivet mycket D utan väntade ut lätta defensiva returer under egen korg. Lika lugn som han är utan boll, lika intensiv är han med den. Det är de hela tiden högsta fart. Han ifrågasatte alla domslut som gick emot med en plågad mimik och stirrande blick. Han svettades hela tiden ut känslorna, de sipprade fram men hittills har Russel lyckats hålla tillbaka alla ord och gester som skulle kunna straffa honom basketjuridiskt.

 

Det är väldigt underhållande men nästan lite skrämmande. I senaste matchen vann Oklahoma City Thunder betydligt lättare och Russel var helt annorlunda. Han log, hans passade gärna bollen och verkade t o m fryntlig med domare och motståndare. Ändå skrapade han ihop värsta trippeldubbeln. Men så, ibland när domaren dömer fel, en lagkamrat inte fattar  e t c kommer den där blicken fram, blicken som får en att tro att han är på väg att implodera.

 

Under flera säsonger var det han och Kevin Durant som skulle ta OKC till NBA-titeln, för några år sedan hade de även James Harden i laget och det gick inte så bra eftersom alla tre hela tiden ville ha bollen och spelade på ungefär samma position. Från och med 26 oktober är Russel ensam i OKC. Han verkar tro att han är helt ensam och bearbetar torgskräcken med trippeldubbels. Hur hanterar han förluster, hans, och lagets, förluster?

 

”Russel Westbrook” och hans enorma Atlas-liknande axlar är en djupt fascinerande film som det förhoppningsvis återstår 79 avsnitt av den här säsongen.

 

 

 

 

 

 


About this entry