Halvleken då Borussia Mönchengladbach bröt ihop

Det var sjunde matchen på 20 dagar och de tappade kanske en CL-plats i slutet av förra, hemma mot Celtic. Förmodligen var de mentalt redan inställda på en helt avgörande match hemma mot Man City i CL då Dembelé satte straffen. Nu försämrades förutsättningarna drastiskt. Det satt i huvudena på Olympiastadion mot hemmastarka Hertha en kylslagen fredagskväll i november.

 

 

Det var en på alla sätt svår match för de grönvita, eller ”Ett tyskt lag” som de numera kallas, framförallt i Glasgow. Det enda spännande, men det var å andra sidan väldigt spännande, var att få se ett rutinerad lag med rutinerade spelare falla samman så som BMG gjorde. Hur varje negativ sak förstärkte både den kollektiva krisen och spelarnas känslor av trötthet, uppgivenhet och ovilja att vara där överhuvudtaget. Jag kände igen det här från några HIF-matcher under Henrik Larssons ledning.

 

Hade matchen gällt mer, hade Hertha inte spelat av matchen i andra halvlek hade det kunnat bli en av de där klassiska Bundesligamatcherna som slutar med ”en-nära- tvåsiffrigt-upplevelse”. Nu stannade det vid 3-0 ( 2-0), Kalou gjorde sitt sista i 84::e och BMG hade betydligt mer boll i andra halvlek med en man mindre.

 

Det var jämnt tills Hertha gjorde 1-0 i  18:e. Då började man tappa moralen och oviljan steg. Oscar Wendt gick sent in och tacklade både fult och onödigt vid långlinjen. När den ständigt korsbandsskadade Patrik Hermann gick helt sönder efter en halvtimme släppte fördämningarna. 2-0 kom en minut senare och då fanns inget som längre kunde hålla tillbaka frustrationen längre. Rutinerade Kramer kastade sig in och tacklade sent när han redan hade ett gult. BMG-spelarna började bli riktigt fula. De försökte skava, de tog galna tacklingar på mittplan. Ett tyskt lag uppträdde  likt syditalienska förlorare men domaren lät ostskivan sitta kvar i bakfickan för att BMG redan var nere på 10 man. BMG-spelarna kände detta och utnyttjade sin offerstatus till max. Där var minst fyra, fem potentiella kort sitta kvarten, förutom de två som delades ut.

 

Kan tänka mig att en del av frustrationen skreks ut i halvtid. Dessutom fick tränaren dem att fokusera på vad som var viktigt. Han bytte också ut sin mest erfarne mittfältare eftersom just denne var den som tydligast sprang och sökte ett bekräftande rött direkt redan före pausen.

 

Att få se lagmoralen implodera och hur spelarna på ett klart självdestruktivt sätt blev allt fulare i sitt agerande var djupt fascinerande.  Hertha–BMG 3-0 skulle kunna användas som undervisningsmaterial i lagsportpsykologi.

 

PS Cred till Eurosportduon som var både initierade, lagom lustiga och fungerade bra som par.

 


About this entry