Ett förslag till lösning på HIF:s allra allvarligaste problem

Olympia 20 november 2016

Olympia 20 november 2016

I ingen svensk kommun betyder fotbollen mer än den gör i Helsingborg. Den har alltid gjort det, HIF har alltid varit en ”Mjölkkossa” som genererat publik och pengar trots blygsamma fotbollsmässiga framgångar i modern tid. Olympia har garanterat fritt spelrum för leken med bollen och de starka känslorna som följer på det. Olympia har alltid haft så stor publik att ifall man jämför med andra landsortskommuner kommer ingen i närheten sett över en längre period. Inte Borås, inte Norrköping, inte Örebro, Växjö och absolut inte Halmstad.

 

Dessutom har det alltid fötts stora talanger i Helsingborg även om de fått alltmer brått att lämna kommunen – som en av flera konsekvenser av klubbens totala misslyckande. Därför var laget som tog HIF:s plats i allsvenskan i november 2016 byggt av före detta helsingborgare och unga egna talanger. HIF å andra sidan satsade på dyra utländska spelare med korta kontrakt, uppsvenskar med feta löner och en enda egen talang som fick representera hela Helsingborgsfotbollens framtid: tränarens egen son.

 

Jag skriver här medvetet ”fotbollen”, och ”kommunen”, för det är snarare kärleken till fotbollen och Olympia än känslorna för just HIF som skapat de starka banden. Klubben är inte helsingborgarnas stora kärlek men alla har en stark relation till den. Denna relation har nu utvecklats till något som allra mest liknar ett dåligt äktenskap.

 

I det här fallet finns det bara en skyldig. Det är inte som i nästan alla mänskliga relationer att båda bär en del av ansvaret. HIF har gång på gång svikit sitt mandat i hjärtat och helsingborgarna har röstat med fötterna (och med röven på sittplats). Helsingborgarna har helt enkelt skyllt på huvudvärk, vägrat gå  och vänt Olympia och HIF ryggen. Ännu allvarligare än att publiken minskat  är det faktum att HIF och Olympia har inte längre upplevts som är en positiv, spännande lockande fotbollsatmosfär. Det negativa kulturen runt planen med alla supporterskandaler, den hatiska stämningen, de hårda orden och de många ekonomiska misstagen har präglat relationen och gradvis urholkat förtroenden och tålamodet. Jag vet att HIF har lagt ned ett jättelikt jobb på att försöka locka tillbaka sina åskådare med olika jippon, kampanjer och sänkta biljettpriser. Varför helsingborgarna ändå inte återvänt beror på att ifall de ändå tillfälligt gjort det har de blivit besvikna. Och det är i första hand inte lagets resultat utan den atmosfär styrelsen skapat på Olympias som bär ansvaret.

 

Rent demografiskt är det inte jättelika skillnader mellan städerna Malmö och Helsingborg.  Ändå vill jag påstå (självklart helt ovetenskapligt) att det på Olympias ståplats är betydligt färre kvinnor, äldre män, barn och supportrar med invandrarbakgrund än i Malmö.

 

Jag tror att det är dessa åskådargrupper som slutat gå på Olympia och jag tror de är fundamentala för klubbens framtida relation till helsingborgarna i allmänhet och dess överlevnad, i synnerhet.

 

Det är inte de här bortskrämda, ”brända”  supportrarna som är tänkta att fylla de nya logerna och restaurangerna men de utgör en betydande del klubbens bas och reella grund. Och utan denna, Olympia egentliga fundament, kommer inte den nya sköna överbyggnaden och dess generösa sponsorer i längden vilja gulla med klubben. Det är extra problematiskt att ha en emotionell relation till en klubb som inte enbart varit ständigt otrogen utan också satt hela bohaget i pant för flera år framöver.

 

Ifall HIF vill återuppstå som ett av Sveriges absolut bästa fotbollsklubbar tror jag de är tvingade att studera vilka som slutat gå på Olympia och varför. Svaret och lösningen på den frågan är jag övertygad om kommer avgöra HIF:s framtid. Kanske inte säsongen 2017 men i ett längre och viktigare, ja helt avgörande perspektiv. Självklart vill HIF  återupprätta en bra emotionell och förtroendefull relation till  helsingborgarna men kan man?  Vill man, vågar man försaka 2017 för att vinna 2018, skit samma vilken division man spelar i?

 

Ps En självklar, liten men mycket betydelsefull akut lösning på problemen är att omedelbart starta ett vinnande damlag. Kostar lite, betyder mycket, dessutom en möjlighet att utmana MFF där de är som allra, allra svagast. Vill HIF vara en klubb för alla helsingborgare borde man ta sitt ansvar i stället för att bara sitta där runt bordet i styrelserummet och stirra sig blinda på den allt slakare, rödblå utväxten mellan benen.

 

 

 

 


About this entry