Ett bra namn 2

Allt talar för att Magnus Pehrsson är ett utmärkt val.

Varför ?

För att inget talar emot!

Vanligtvis förväntar man sig att en tränare är noggrann, rättvis och en bra pedagog. Det är grundförutsättningarna i svensk fotboll. Någon som förstår att utnyttja sitt ledarskap. Man måste inte väsnas eller anlända med tron att man har nycklarna till ett världsunikt spelsystem som bara Ålborg använder sig av. Det allra, allra viktigaste den här gången var dock att det är en pragmatisk ledare – att personkemin fungerarar mellan de tre som egentligen leder MFF sportsligt:

 

Jag är övertygad om att Magnus Pehrsson har de här nödvändiga egenskaperna – frågan är hur bra han är det på det?

 

Att han vid knappt 40 års ålder tog tre år som förbundskapten för ett litet land tyder på att han är ärelysten men inte så jätteattraktiv på marknaden. Samtidigt är tränarjobbet en tombola – ibland har man tur och allting blir perfekt. Ibland har man otur och så får man gå efter ett halvår.

 

Jag tror att Magnus Pehrsson hade otur i Djurgården. Jag tror det inte gick att lyckas i Gais under de omständigheter han gavs. Jag tror ingenting om Estland – att vara förbundskapten för ett litet europeiskt land är ofta enbart en inkomstkälla, ett alternativ till Ass-jobb eller A-kassa.

 

Lika viktigt är att kravbilden skiljer sig väsenligt från för ett år sedan. Då skulle Allan Kuhn bli ”Tränare før det hele”. Han som var typ sist på listan av kandidater, en ”förstaförbandstränare”. Han hade inte alla knivarna i lådan, vilket märktes ganska tidigt. Egentligen märktes han naiva asstränar-attityd redan då han började snacka om det världsunika. En klok erfaren tränare hade aldrig satt sådan press på sig själv men Kuhn trodde att han var tvungen att imponera på klubben och hävde ur sig tokigheterna i tron att han hade rätt.

 

Det är bland annat därför Magnus Pehrsson medvetet gav ett så tråkigt, svenskt 4-4-2-intryck. Men det har också med rollfördelning att göra.

 

Idag har MFF redan en manager i Daniel Andersson och en in-house-analytiker i Jens Fjellström. Vad man behövde var en yngre, svensk tränare med lågmäld profil, som inte kommer kräva sista ordet varje gång men samtidigt har internationell erfarenhet.  Sedan är det en annan sak att Magnus Pehrsson har ansvaret, inte det yttersta men väl det yttre. Utåt sätt är det hans lag, hans beslut medan jag tror att alla viktiga beslut kommer fattas i samförstånd.

 

Ifall trojkan fungerar väl kommer den bestå, nästan oavsett resultat. Av MFF 2017 krävs att de

  1. Vinner Allsvenskan
  2. Kvalificerar sig till minst EuropaLeague
  3. Kvalificerar sig till Svenska Cupen på försäsongen.

 

Gör man det stannar ”Ett bra namn” minst en säsong till vilket är detsamma som en bra tränarrekrytering.

 

Jag tror inte MFF utifrån sin kravbild kunde fått en bättre ”tränare”.


About this entry