Höjdarbok om Nanne

En höjdarbok

En höjdarbok om en man med anmärkningsvärt  dåligt kaffesinne. ”Proffs”, som Björn Andersson säger i boken, ”dricker svart kaffe”.

”Komplexitet”. Det är hans psyko-ass Friberg i Bajen som säger det i boken med den minst lika komplexa titeln Positiva minnen av framtiden av Nanne Bergstrand och Benny Haag (Kalla Kulor förlag).

 

Kanske anspelar titeln på det faktum att förlaget och intervjuaren Benny Haag,  liksom jag, var övertygade om att 2016 var Nannes sista säsong i Hammarby. Det syntes redan på träningslägret i Spanien att Bajen inte utvecklats under vintern och det blev inte bättre när de spelades ut i premiären mot Östersund. Sedan kom de värdelösa men dyra värvingar från Brasilien in, bredsidade in en boll i tomt mål mot HIF och plötsligt var hela Söder åter berusade av den kommande guldstriden. Det syntes även då att Nanne kört fast och att han skulle tvings lämna. Oavsett vilket är det en bra, välskriven och mycket intressant bok om en svensk ganska komplex fotbollstränare med undermåligt kaffesinne.

 

Min egen relation till Nanne var länge ganska ansträngd. Jag kände till honom redan under tiden i Markaryd – min bästa kompis var fotbollsnördig lokalreporter där. Jag tyckte han gjorde ett dåligt jobb i HIF –  rent taktiskt och psykologiskt. Det var inget fel på CL-triumfen men han lyckades inte förvalta ett väldigt bra material. När han nu skyller på välbetalda spelares inställning gör han det lätt för sig.  Nanne har dock en rolig minnesbild från tiden i HBG då han ständigt stoppades av äldre män som efter 0-0 mot då okända Bate Borisov i första matchen hemma i CL-kvalet ständigt påminde honom om hur mycket det skulle kosta klubben i förlorade inkomster och hur ännu fler äldre män stoppade honom på gatorna i HBG ( han räknar t o m upp gatorna) och gratulerade honom till att HIF nu skulle tjäna så mycket pengar.

 

Jag hoppas att de äldre männen inte längre lever för ifall de gör det har de varken någon att stoppa eller något positivt att säga.

 

Sedan är det en annan sak att HIF lyckades ersätta Nanne med en då ännu mindre erfaren och duglig fotbollsledare – Peter Swärdh. Ingen av dem hade vid den tidpunkten ännu de psykologiska och taktiska bitarna att förvandla extremt  högbetalda proffs till allsvenska guldmedaljörer.

 

Det visar sig dessutom att vi båda två har en intim relation till Harry Bild Sport i Växjö och höll på Leeds. Fast jag gjorde inte det för att jag tyckte att den helgula dressen var så fantastiskt snygg son Nanne upplevde den. Att han var hemmatränare på Guldfågel Arena blir mindre traumatiskt i den kontexten.

 

Vad som är spännande med boken är Nannes filosofi om ansvar och utveckling. Han går också in i detalj på vad han tycker om olika spelsystems svagheter och styrka. De enda han möjligtvis dissar (tillsammans med frun) är den svenska fotbollsjournalistiken. Den som är antingen svart eller vit. Jag påminns om det när Nanne  själv anför storsegern mot HIF som alltigenom positiv liksom MFF:s premiärtriumf över Norrköping. Fotbollsexperterna haussade båda, Nanne blott sin egen medan jag minns att det var två pyrrhussegrar. MFF:s försvarspel var verkligen dåligt och Hammarby hade kunnat göra 10 på en fullständigt dysfunktionell motståndare.

 

Han har blivit en klok man och han behåller alla kränkande sensationer för sig själv. Dessutom är bokens dialogavsnitt verkligen roliga och belyser väldigt sanningsenligt Nannes bådehumoristiska, finurliga och lätt disträa läggning. För han kan vara väldigt rolig. Det är så jag minns honom från upptaktsmöten och presskomferensenr. Han har både humor och ironi och använde antingen det enda eller det andra beroende på matchens resultat, och på frågans kvalité.

 

Är inte riktigt klar med Nannes bok än men han verkar ha tagit stort intryck av Lars-Eric Uneståhls undervisning i idrottspsykologi och ledarskap – förmodligen först efter HIF-sejouren. Ska bli spännande att också ta del av boken av Uneståhl som kom tidigare i år: ”Mental träning i idrott”.

 

Nannes framtid? Tror inte han får fler jobb i allsvenskan just nu så ifall han mot all förmodan vill så borde han kanske flytta hem till Markaryd och bli tränare i HIF? Han är en av de ytterst få, kanske den ende, som är erfaren, klok och kan klubben och staden tillräckligt att rädda HIF undan total misär och fortsatt degradering.

 

Den vore lätt att dissa titeln och speciellt sexig och rubrikmässig blir den aldrig men det är en riktig ”höjdarbok” om svensk fotboll, dess förtjänster och problem, de senaste 15 åren.

 

Vad gäller misslyckandet med Hammarby i allsvenskan så väntar jag med domens motiveringen men den kommer säkert innehålla sportchefen Mats Jingblads namn.

 

PS Helgult var en kompromiss mellan Leeds gamla gula och blå färger och Don Revies tro och övertygelse om att kunna på att skapa ett Yorkshires eget Real Madrid.

 

 


About this entry