Obegripligt karaktärsmord på sig själv

skarmavbild-2016-11-29-kl-21-28-53Läser en ganska obegriplig bok om och av Bosse Petersson, expertanalytikern i Viasat-studion. Det enda intressanta i den är när han debutanten Bosse Petersson ( med Bengt Johanssons benägna litterära bistånd) gör sina obegripliga val och visar fram en svekfull, girig, bitter, oförlåtande karaktär.

 

Nu tror jag inte att Bosse Petersson är så där egentligen men i en bok som aldrig skrivits om inte Bosse syns i rutan ibland är det detta som hindrar mig  från att somna. Annars är det en bok som lunkar igenom Bosses mediokra karriär som spelare och ledare. Det är resultat,  dålig skärpa väldigt mycket namedropping.

 

Från att som 18-åring vara med i A-lagstruppen 1964 när hans Djurgården slår in straffen (landskronabon Ewert Mårtenssons hämnd som bestal MFF på guldet) till Viasat.

 

Varken 1964, eller 1967, är Bosse inte tillräckligt bra och hamnar i nästa högsta serien. Sedan värvas han för en massa pengar till Helge Berglunds nya hobby. Berglund var en av 1900-talets stora sossepampar. Borgarråd i Stockholm under decennier och ordförande i Hockeyförbundet i 20 år. Det var han som efter att Tre Kronor förlorat en match i VM 1971 gick i omklädningsrummet och skrek till spelare och ledare att de var ”betalda drängar”.  Och ägaren var så klart han själv, pampen som återvaldes två gånger efter ”scenen”  men i stället för landshövding blev chef för SL i Stockholm. Han beslöt att SL skulle ha ett eget fotbollslag i toppen och värvade Bosse Petersson som betald dräng/spelade tränare. Bosse fick en massa pengar för att gå från näst högsta till lägsta Stockholmserien, Division 8. Vid 24 års ålder. Varför gör man det, förutom för pengarna alltså?

 

Som 30 åring värvas han sedan av AIK och gör allsvensk debut. Han ska efterträda Rolf Zetterlund på mittfältet som i sin tur gjort allsvensk debut några år tidigare med AIK. Som 30 åring.

 

Tränare är legenden Gunnar Nordahl som hade ”enkla förklaringar och instruktioner”, och förstår man lät styrelsen ta ut laget. Så på sommaren, efter 16 allsvenska matcher berättar Gunnar att Bosse får börja på bänken i nästa match. Varvid Bosse inte säger något, tar sina saker och lämnar AIK med några inte speciellt väl valda ord åt Gunnar. Hans handlande är ganska obegripligt. Än mer obegripligt är att han sex, sju år senare befinner sig i Förbundets Tjänste-SAAB med Nordahl. Oklart vad Nordahl gjorde där då men de två andra är Tord Grip och förbundskapten för U21. De åker från  Stockholm, runt i Tyskland och Belgien utan att Bosse förmår förklara sitt uttåg. Grip och Lars Oscar Nilsson försöker få honom att göra det men Bosse vägrar, fast han vet att den gamle legendaren var utan skuld.  Så här 30 år senare förklarar Bosse att det var obegripligt och ber om ursäkt man han försöker aldrig förklara sitt handlande.

 

Då har han bättre minne vad gäller ett annat svek: när Bosse efter en sejour som spelande träanre i IFK Östersund blir ”tränare” under managern Jens ”Lill-Lotta” Lindblom i AIK och denne får sparken vill managern/-huvudtränaren att hans gamle vän och handplockade kompis också ska sluta. Men Bosse vägrar – han säger sig inte ha råd och tar istället sin bäste väns jobb. Varvid vännen och Bosse aldrig säger ett ord mer till varandra.

 

Det handlar mycket om pengar – före detta kollegan Jonas Olsson beskrivs i boken som ”bäst betald men aldrig på plats”. När Bosse nu är AIK-tränare tycker han att han tjänar alltför lite och skriver på som spelare för Visby AIK. Så när AIK inte har match flyger tränaren i väg och spelar fotboll i Division 3.

 

Efter karriären, som tränarpensionär, blir han så äntligen upptäckt och boken är väl en sorts kröning. Den är, påstår Bosse, skriven för att bearbeta minnen. Det hade kanske kunnat bli en annan och bra bok – istället för mediokra minnen en intressant modern bok om taktik och analyser – likt den Ola Andersson skrev för tio år sedan men jag är inte säker på att Bosse är tillräckligt intresserad av de senaste taktiska rönen och revolutionerna. Bättre att minnas, tycker Bosse och Idrottsförlaget.

 

Det hela avslutas dessutom med att han ska ta ut en drömelva med sina kollegor. Varför han känner sig tvingad att dela upp sina kollegor i ett A- och B-lag (bänken) förstår jag inte. Kanske borde jag fråga Anders Bjuhr som jag spelade fotboll med i dag och som i boken hamnar på bänken med beskrivningen ”Viasats egen Magnus Erlingmark”. Borde fråga Anders vad Bosse menar med petningen…eller kanske inte. Vi får hoppas att Anders inte packar och lämnar utan är stor nog att fortsätta prata med Bosse Petersson.

 


About this entry