Guardiolas fel att City losar? Luis Enrique ansvarig för oavgjort i El Clásico?

Fantastisk bok för den riktige fotbollsnörden. Volante förlag.

Fantastisk bok för den riktige fotbollsnörden. Volante förlag.

Fotbollsexperten, min vän Laul, försöker riskminimera den Bajenvärvning han haussat – Jakob Michelsen som tränare efter Nanne. Laul skriver att tränaren bara har 10-20 procents påverkan på lagets resultat. Hans beundrare hänger på, tävlar om hur låg procentsats man kan skriva av sig på fb eftersom det är populärt att dissa tränare –  de är ju så osexiga och tråkiga, levererar nästan aldrig några citatrubriker.

Jag vet inte vilken källan är även om jag känner igen siffrorna, under alla omständigheter är den förgiftad av dumhet. Dessutom borde man skilja på prestation och resultat. Alla borde göra det, inte enbart jag och tränare som losar. Vi gör det, skiljer på det. Om inte annat efter att ha läst David Sumpters fantastiska bok om fotbollens matematik. Slumpen är en jävligt stor faktor, ofta den helt avgörande och enda skillnaden mellan prestation och resultat.  Men. Den fråntar inte tränaren ett oerhört stort ansvar och inflytande. Visa mig ett lag som loser och jag ska förklara varför det är tränarens fel. Eller eventuellt på grund av slumpen.

Domare Taylor valde i går att vifta bort en solklar målchansutvisning. Han viftade undan minst en legal straffönskan. Belgaren satte en boll i ribban istället för tomt mål. Moses räddade med en glidtackling, Cahill räddade med vaden och med … City borde ha haft två, tre måls ledning och spelat mot högst tio man redan före pausen. Om det inte var för domare Taylor. När Diego Costa filmade efter en helt korrekt tackling blev de gult men när David Luiz gick in med sulan mot Sergio Agüeros vrist vid en omställning på fel planhalva viftade Taylor undan det. När David Luiz gick in med armbågen i huvudet på Sergio Aguero då bollen redan spelats undan efter hörnan viftade Taylor bort det.

Under de omständigheterna är det inte konstigt att

a. City förlorade även om deras långsamma. dåliga mittbackar bidrog.

b. Att Sergio Agüero till slut hämnas och sätter dubbarna i David Luiz knä. Vill absolut inte försvara något som hade kunnat orsaka en allvarlig skada men jag förstår tillfullo argentinarens frustration. I en värld av rättvisa hade den enda avstämningen drabbat domare Taylor och så skulle matchen spelas om. Dock små chanser till detta…

c. Det var en match vars resultat till ett hundra procent avgjordes av en oförståeligt usel prestation av domare Taylor och hans sorgliga hantlangare. Det var en typsik ”Juventusmatch”… och i alla andra länder än England hade den omedelbart blivit föremål för en utredning om fusk och spelbolag.

Varane tar en dum frispark och Barça tar ledningen. André Gomez, eller den like kasse Sergio Roberto, tar en dum frispark och så kvitterar Madrid. Varken Zidane eller Luis Enrique kan någonsin förhindra att de här överilade frisparkarna döms – men gör det tränarens prestation sämre, deras inflytande mindre?

Jag såg en match där Neymars mentala självbild avgjorde. Ibland genial, ibland bara divig och fuskande. Den här gången kostade hans självbild Barça tre poäng eftersom han skulle safta in bollen i krysset från nära håll istället för att smeka upp den med en skruvad höger bredsida. Neymar har en fantastisk högerinsida men en högst labil vrist -så det är klart han ska prova med vristen i det läget där den alltid rullar över och slickar ut till höger…

Messi har kommit av sig som målskytt, en fulltränad Iniesta hade fixat segern åt Barça. Shit happends men ifall vi plockat bort Zidane och Madrid spelat utan tränare den här säsongen hade de legat sist i La Liga och inte i ledning med sex cyniska poäng. SÅ stort är tränarens inflytande.

 

 

Annonser

About this entry