Tränaren som ville att spelarna även skulle lukta som världsmästarna…

Del 3 gör ingen nostalgiker besviken. Här är MYCKET och skön läsning.

Del 3 gör ingen nostalgiker besviken. Här är MYCKET och skön läsning.

Det är en simpel men genialisk idé – att låta gamla hockeykrigare berätta. Vägledda av en mycket påläst, kunnig, författare med sinne för bra berättelser, som Ronnie Rönnkvist. Ingen som gillade de två tidigare ”klasserna” av Old School Hockey (Idrottsförlaget) blir besvikna den här gången. Det är visserligen inte direkt Nobelprisklass på texten…   …men å andra sidan, numera är uppenbart allting möjligt. Högkaratig hockeynostalgi kan vara även en litterär vinnare 2017.

Nu platsar både rinkens svenska 90-talister plus finländare och en nordamerikansk ”goon”.

Det enda överraskande namnet den här gången är två. Dels ”Kneten” Andersson som gjorde 34 A-lagsäsonger runt om i Mellansvenska ligor långt från allsvenskan och Elitserien, dels ”Kneten” Liljekvist.  Han tog sin nya frus mormor efternamn…  …hans klubbkamrat i tonåren i IFK Lindesberg var Lars Eric Ericsson som idag bytt namn till Ridderström – motivet mig okänt. Har jag missat något här? Hur ofta byter egentligen hockeyspelare efternamn eller är det en typisk Lindesbergs-grej?

 

Värsta skrönan i tredjeformationen är nog (konkurrensen är slagskottshård) den om Folke ”Masen” Janssons träningsmetoder av Leksands guldlag på 70-talet. Tarasov körde mycket löpning och gruppgymnastik tidigt på morgnarna. Och eftersom ryssarna även alltid stank vitlök så kopierade Masen receptet fullt ut: många tidiga identiska morgonträningar och sedan vitlök till frukost så att de även skulle lukta som Firsov, Petrov, Charlamov, Starjinov och Ragulin och de andra grabbarna.

 

 

 

Annonser

About this entry