Löpning och litteratur

skarmavbild-2016-12-12-kl-11-56-49Kenneth Gysing är proffs. Både på att springa och att skriva. Han är litteraturredaktör på Femina och löpande redaktör på ”Runners World”. I hans fjärde bok ”Spring dig fri” (Brombergs) berättar liksom i de tidigare, och reportagen i RW, Kenneth  om hur det är att springa omkring som en vanlig svensk man i ovanliga ”motionslopp” runt hela världen.

 

Vill man vara lite kritisk kan man tycka det är aningen yrkesetiskt suspekt att acceptera resa, uppehälle och häftiga löpupplevelser i utbyte mot ett reportage. Ungefär som alla svenska resejournalister som får alla sina utgifter betalda. Så fungerar resejournalistiken i Sverige och så fungerar även den av resor ytterst beroende löpupplevelse-journalistiken. Och alla vet det här – åtminstone är Kenneth Gysing väldigt tydlig med det här. Med det och hans ständiga balanserande mellan eufori och, om inte oviljan så, tveksamhet av att fortsätta löpa när resen av kroppen vill göra halt på stället.

 

Jag hade äran att få intervjua honom i samband med Sigtuna Litteraturfestival, och ett ö till ö –lopp som av en tillfällighet råkade ligga samtidigt, i samma stad. Kenneth är en väldigt fascinerande människa, dessutom mycket skönlitterärt beläst. Det är fascinerande att arbeta med det man älskar, och samtidigt ha som hobby. Lite som ett idrottsproffs, fast i väldigt mogen ålder. Och läsande kan liknas vid löpandet – det är ofta trögt, ibland fullt av motstånd men det måste göras och måste avslutas. Varje löprunda är ett litet liv som måste flåsas igenom innan frälsningen erbjuds.

 

Använder en religiös term för belöning eftersom Gysing själv gör det – han jämför löpandet med en drog, en religion och med konsekvensen av religion – en relation som ibland förväxlas med kärlek.

 

Rent konkret tar oss boken till en rad exotiska, galna umbäranden och lidande förklädda till lopp. Det är kul läsning även för en som inte själv kan springa. Mest fäster jag mig vid en beskrivning av varför man springer, eller i mitt fall cyklar. Kenneth ska springa ett inomhuslopp i Karlstad på en tvåhundrameters-bana tillsammans med ett 60-tal andra. Först springer de åt ena hållet i tre timmar. Sedan vänder de, alla på en gång och springer åt motsatt håll i tre timmar till. Är detta, frågar sig  han sig ”förnuftigt” och svarar själv:

 

” Men så har det inte heller med  förnuft att göra, det handlar om något helt annat. Det handlar om att leka, det vill säga att göra något som saknar mål och praktisk mening. Löpning är en lek ( ifall man inte är elitlöpare, att vara elitlöpare är ingen lek), en rörelse bortom vardagens alla social krav. Löpning är något man gör fast man inte behöver göra det för att överleva. Löper gör du för din egen skull, ingen annans. Det är din alldeles egna grej, där du kan känns dig fri, där gör du hur du vill. Löpning är ditt eget rum, ingen annans.”

 

Kan tyckas trivialt men här är förklaringen till varför så många människor springer och cyklar i Sverige år 2016.

 

Annonser

About this entry