En liten julsaga, stående i regnet på en bortaläktare…

Det fanns en enda fotbolls- (eller basket-match) att se i går på julafton. Jag såg den. Det hade varit en prestation i sig, om det inte hade varit för att Celtic spelade och den sändes i CMore.

 

CMore enda internationella fotbollsvärde är, i mitt tycke,  inte matcherna från den kroatiska ligan utan just Celtics matcher. Och kanske inte just de ganska förutsägbara ”kamperna” utan mer känslan av att få se Celtic och höra dess supportrar. Eftersom den här dessutom på julafton och julafton ska vara de generösas högtid är frågan högaktuell: varför erbjuder alla andra kanaler utom CMore oss att se matcherna i efterhand?

 

Varför CMore (CLess) slutade med detta har jag aldrig fått någon förklaring till och jag tycker faktiskt att frågan är berättigad. Speciellt på julafton…

 

Kieran Tierney – är tonårig vänsterbacken i Celtic och skotska landslaget. Han kom fram för två år sedan, är snabb, har bra spelförståelse och teknik och har redan gjort 54 A-lagmatcher. I går var han skadad men satt varken i en VIP-lounge, eller alldeles bakom bänken där de spelare som inte är med i truppen förväntas sitta.

 

Med tanke på att han säkert kunde fått ledigt föra att åka till Bahamas över julhelgen blir jag varm i hjärtat av att upptäcka honom på läktaren.

 

Kieran står på läktaren med sina polare. På sittplatsläktaren, utan Celtics matchtröja och utan grönvit mössa men istället iklädd en stor svartvit sak med Adidas på. Någon måtta får de väl vara på av- professionaliserandet.

 

Jag kan tycka att det här är lite julfint. En supporter som blir avgudad landslagsman och i en ålder då det är lätt att bli överambitiös väljer att han att stå med polarna i regnet på en bortamatch som var avgjord redan på pappret. På julafton.

 

Regnet är värt en egen utgång. I första halvlek blåste det så kraftig att regnat slog in på huvudkameran under läktaren. Det var lite svårt att se på grund av alla regndropparna på linsen men det gick. Samtidigt gav det en deja vue-upplevelse av den tiden för 30-40 år sedan så perfekta TV-sändningar inte alltid var en självklarhet.

 

I andra halvlek var det sol, med reflexer i linsen. Jag förmodar att det var upphissad under ett tak, och styrd från ett kontrollrum så att ingen kunde hålla på att torka av linsen mer än i halvtid. Det var också lite sött och amatörmässigt.

 

 

Celtic får en spelare utvisad men har ändå inga problem att helt dominera mot Hamilton borta. Man dominerar också läktarna, enligt TV-kommentatorn är det 3 500 Celticsupportrar  av de 5 000 på läktarna. Och alla grönvita står upp, trots sittplatser.

 

Det blir 3-0 och det sista görs av Dembele vars namn av de skotska kommentatorerna uttalades ”de Belly”  –  vilket hade varit extra roligt om killen varit tjock som John Hartson. Och Hartson, för att nu även avsluta texten på ett vackert sätt, är frisk och fri från den cancer som för sex, sju år sedan hotade ta hans liv. Hans testikelcancer var så pass aggressiv att den spred sig till han hjärna och lungor. Att Hartson ändå överlevde beror säkerligen, helt eller delvis, på att han var vältränad, magen till trots.

Annonser

About this entry