Himmelriket, Allan Kuhn och säsongen 2017

Det är en sådan dag – vädret är skit, inget händer, jag orkar inte ens läsa så många böcker eller jobba så istället för att städa i arkiven läser jag Svenska Fans. Det är sällan och, låt oss säga att det är,omväxlande. Lika bra som en lite undanskymd Djurgårdstext är – lika usel är en MFF-text. Nej inte usel, bara dålig. Djurgårdaren har funnit en egen, positiv spännande vinkel – MFF-aren skryter med sig sitt oförstånd och dissar indirekt sin förening. Ifall han nu är MFF-are? Han verkar ha så fundamentala brister om klubbens tränarkultur att jag misstänker att MFF inte är hans lag.

Signaturen ”Tedinho” skriver under rubriken ”Bitter eftersmak” om Allan Kuhn och Magnus Pehrsson. Han gillade danskens nya spelsätt och menar att Kuhn skulle kört över spelarnas revolt och insisterat på att fortsätta med den där taktiken som i bästa ifall var underhållande men rent plågsam, funktionellt och spelmässigt sett. Tedhino tycker att Kuhn borde ha fått en andra chans och känner denna ”bittra eftersmak”. Alltså tycker han att MP är ett nedköp, att denne inte har några meriter och att han har oerhört mycket att bevisa. Tedinho hävdar dessutom att om detta sistnämnda borde vi alla vara överens.

Själv tycker jag precis tvärtom och förvånas över att någon med så bristande kunskaper om fotboll, tränare och MFF, skriver på Himmelriket- när slutade det vara MFF:s supportrarnas hemvist? För visst måste någon med lite insikt i MFF fattat att Kuhn var en tillfällig och misslyckad nödlösning? Att DA hade helt andra planer redan i våras, att Kuhns fotboll var en schimär som möjligtvis bländade lokaltidningarna men inga andra. Framförallt att en sådan tränare aldrig kan bli långvarig i MFF. En människa som på frågan ”vad kan du bli bättre på som tränare i MFF 2017” svarar ”inget” är ingen bra tränare för MFF. Eller nån idrottsklubb överhuvudtaget.

Sedan dissandet av Magnus Pehrsson. Varför? Här är en av de fyra (fem med Baxter) svenska herrfotbollstränare som har breda internationella meriter och den enda av dem som inte är pensionsmässig. Här är en svensk tränare som har haft framgångar i Champions League och som gjort sig känd som en duglig omklädningsrums-pragmatiker. Han har dessutom spelat på högsta nivå för inte så länge sedan. Det är klart att han är den perfekte tränaren för MFF 2017.

Så vad ska han då bevisa? MFF kommer troligtvis att springa hem serien – allt annat är en jätteöverraskning. MFF har seriens bästa spelarna på i princip alla positioner och ofta en reserv av högsta allsvenska klass. Få Rosenberg att må bra, göra många mål och inte spela så mycket på konstgräs så joggar MFF hem allsvenskan så som de naturligtvis borde ha gjort redan 2016 – om det inte vore för en dålig tränare. Möjligtvis en snäll och trevlig sällskapsmänniska men en misslyckad MFF-tränare. Så vad ska Magnus bevisa?

Det är ingen som kräver att MFF tar sig till CL men det är, handen på hjärtat, vad Rosenbergs sista säsong handlar om – att ta sig dit är målet. Det ger bonus. Att bara komma till EuropaLeague ger godkänt. Ifall MFF inte ens kvalificerar sig dit ska Magnus Pehrsson strunta i att gå ut i lokaltidningarna och planera för säsongen 2018.

Vad intressant är, gällande Kuhn, är varför han anställdes över huvudtaget och varför MFF väntade till oden 19 november med att entlediga honom. Det borde Telinho skriva om istället.

 

Annonser

About this entry