Tio största sportögonblicken

Från Phoenix Suns bildarkiv. Han ligger där nånstans mellan Eddie House och Jay Humpriehs...

Från Phoenix Suns bildarkiv. Han ligger där nånstans mellan Eddie House och Jay Humpriehs…

I dag fyller han 68 år. För mig är han en av mina få men oerhört starka minnen av ”ögonblick”, de där exakta ögonblicken som är tatuerade i dina sinnen och du aldrig glömmer. För mig finns ett före och efter Greg Howard.

 

När jag såg honom första gången förvandlades basket för all framtid. Sporten för små, snabba, tekniska spelare och långa, klumpiga förändrades. Guards var på den tiden i Sverige under 190 cm (undantaget Uffe Lindelöf). Mellan 190-195 cm var man powerforward och resten var centrar.  Mätte man över 2 meter var man ofta ganska stel och med begränsad bollbehandling. Spelare över 205 var sällsynta men spelade alltid så nära korgen de någonsin kunde komma. Fick de bollen utanför tresekunders-zonen resulterade det ofta i fniss eller suckar.

 

Så dök då Greg Howard upp, en söndagseftermiddag mot KFUM Borås hemma. Det måste ha varit runt 1977 – Alvik hade värvat två spelare som lirat i NBA och var väldigt duktiga. Alvik var en av Europas tio bästa lag det året med Ed Williams.

 

Helsingborg? Helsingborg hade det bästa svenska materialet i ligan men jag minns inte vilka de två amerikaner var som man startade säsongen med. Roscoe och Otis? Tom Bender? Någon söndagseftermiddag på hösten i IH debuterade han, den väldige. Han var lång som en dörr och lika smal, inte alls stabbigt byggd som andra centrar. Han var lång, kraftfull, smärt, eller i alla fall förhållandevis smärt.

 

Greg ville imponera på den nya hemmapubliken med att dribbla, med konster och dunkar men det var något i tajmingen som fattades i den här debuten. Det blev ofta bara nästan oerhört ”WOW”. Jag kom ihåg hur han skulle dunka på ett snabbt uppspel och startade sin layup strax efter mittlinjen. Efter två  trestegslånga steg lyfte han långt bakom straffkastlinjen, seglade, seglande men han och bollen i den väldiga högerhanden nådde aldrig riktigt fram. När jag tio år senare fick uppleva Michael Jordan trotsa gravitationen och glida genom luften med bollen högt högt upp i himlen buren av en alldeles rak triumfatorisk högerarm såg jag återigen Greg Howard sätta av på IH:s smutsgröna gummigolv och segla över Thuresson och de andra bleka, dvärglika statisterna från Borås.

 

KFUM Borås bjöd inget motstånd, fick säkert stryk med 40 poäng men Greg hade det tufft med motståndet, hans eget motstånd. Han tog hoppskott från sju, åtta meter ut vilket var rena landsbygden i dåtidens svenska basket. Han passade mellan ben och bakom ryggen. Han dunkade, sprang och försökte allting. Även om det mesta misslyckades den gången var det ändå första gången jag upplevde vad basket också kunde vara.

 

Greg Howard var 6:10, alltså ungefär 208 cm och hade draftats av Phoenix Suns som 10:a i första omgången – 1970 ansågs det alltså inte finnas fler än nio mer lovande basketspelare i hela världen.

Gregs matchsojor, storlek eng 14, dv s storlek 50,5. Jag bar dem ofta i gymnasiet som ett minne och en "tribute" till Greg. Det väckte ofta en viss munterhet, I couldn't care less.

Gregs matchdojor, storlek eng 14, d v s cirka 50,5. Jag bar dem ofta i gymnasiet som ett minne och en ”tribute” till Greg. Det väckte ofta en viss munterhet, I couldn’t care less.

 

Nu var det sju, åtta år senare och livet hade inte alltid varit så givmilt Greg. Det sas att han hade varit i Vietnam och att Vietnam satt kvar och satt djupt i honom. Greg hade problem men när han var hyfsat nykter var han den kanske bäste basketspelaren i Sverige någonsin – och då inkluderar jag en åldrande ”Magic” Johnson. Greg var inte enbart en enastående basketspelare utan också en livs levande människa med problem, som bar på krig och världshistoria och samtidigt producerade. Det var en underlig kombination som jag då var väldigt undrande för men sedan insåg att det snarare var gel än undantag.

 

Ska skriva mer om Greg senare, en människa jag aldrig lärde känna men som jag alltid beundrat. Greg Howards debut är en av mina tio största sportögonblick.

Annonser

About this entry