Marcus Antonsson historisk i FA-cupen

Fult, dålig, ja rent upprörande uselt men ändå ett stort vackert, nästan sensuellt idrottsminne som Marcus Antonsson gav mig i dag.

Den f d kalmarken bidrog stark till en av de största sensationerna på 2000-talet då han spelade hela matchen för Leeds United. Klubben 4:a i näst högsta ligan förlorade i FA-cupen fjärde omgång mot Sutton United, på 16:e plats i National League (den femte, halvprofessionella ligan d v s  83:e klubbar mellan).

 

Paul Bracewells snedsparkande elva bestod huvudsakligen lönnfeta gubbar i 35-40 års åldern och yngre utan teknik. De spelade med armarna ute, kom ofta sent in i närkamper och underhöll oss med några riktigt usla filmningar men lyckligtvis var domartrion på ungefär samma nivå som Sutton.

 

Målet kom på en rättvis straff och faktum är att i den andra halvlek jag såg var Sutton bäst. Leeds skapade faktiskt inte en enda bra målchans i andra. Det var folkfest i södra London på en liten extremt fullsatt arena på konstgräs som var så bred att det förmodligen spelas cricket där. Och alla hade toppluvor i gult och brunt…

 

Leeds då? Många reserver men ändå professionella spelare, dock inte i samma viktklass som hemmalaget .Dessa unga, kanske tekniska proffs verkade vara oförmögna att göra annat än att falla in i Suttons tempo och vägra närkamper. Lagkaptenen och mittbacken Cooper (son till Terry?) fick ett andra gult när han solklart fällde en motståndare med tio kvar och underläge.

 

Leeds hade italienske målvakten Marco SIlvestre i mål, reserv bakom Robert Green – han gick tokfel på den lättlästa straffen. Marcus Antonsson, han lovsjungs för ett fatal långskott på tilläggs tid vilket enligt The Guardian kändes som Antonssons första bollkontakt,  hade inte sin bästa eftermiddag. Vad gör han i Leeds över huvud taget?

Annonser

About this entry