Maxenpudel/Max en TFF-belastad mittback åt gången

Det är inte ofta men Maxtiotår måste göra en pudel i fallet ”Karí Arnason-gate”. Max Wiman och Sydsvenskan hade rätt. Hur han kunde antyda att Kari skulle försvinna långt innan MFF presenterade Lasse Nielsen vet jag inte och ska inte spekulera i det – i alla fall inte den här gången utan detta är en ren, skär pudel.  Maxtiotår hade fel när han trodde att  Kari var förstaval, Rasmus andra, Lasse Nielsen tredje och Franz Brorsson fjärde mittback.

 

Hur gick det här till då? Varför lämnade förra årets bäste mittback, den EM-kvartfinalerfarne 34-åringen hastigt men med så lite  lust att det beskrivits som vredesmod?  Jag hade fått känslan av att Kari var tätt, på alla sätt.

 

Så det handlar inte om kvalité utan förmodligen om pengar. Egentligen även om alla förnekar det.

 

Hade jag varit MFF hade jag tänkt så här: Kari kommer vara oerhört viktigt i CL med sin rutin. Han är vältränad och kommer vara värd lönen sista året på kontraktet. Men han kommer också vara den bästa inhoppare och reserv ett lag kan önska sig 2018. Så erbjud honom en förlängning med ett år. Ett som han säkert kommer acceptera för ingen större klubb erbjuder en 34-årig mittback mer än tvåårskontrakt.  Och då kan han lika gärna stanna i Malmö.

 

Nu tänkte inte MFF så här. Daniel Andersson säger till Sportbladet att ” vi bedömer att vi har en tillräckligt stark mittbacksuppsättning även utan Kari”. Det är ju fel, kommer visa sig i CL-kvaltet. Så var varför säger Daniel så?

 

För att de plötsligt känt att Kari blivit väldigt mycket sämre under juluppehållet?

 

För att de tror att de har en bättre mittback i Frans Brorsson?

 

Och har MP gjort en pudel av varför ha ljög om Kari på första presskonferensen/pressträffen? Hade han inte läst Sydsvenskan?

 

Många (även i media…)  har nog trott att Lasse Nielsen är Karis ersättare men enligt MP värvas han för att han är snabb och passningssäker då är det snarare att man vill ha en ännu snabbare spelare i mittförsvaret än att man vill ha två ganska lika mittbackstyper. För den snabbe 29-årige bohemen från Ålborg med  en riktigt A-landskamp på bänken har inte Kari Arnasons kvalitéer. Då liknar han mer, mittbacksmässigt, en äldre Frans Brorsson: bra attityd, inte två klumpfötter, hyfsad i luften men oerfaren, medioker huvudspelare och halvdan i närkampsspelet: viljan är större än finessen.

 

Jag förmodar att Rasmus slår ut Frans när han är färdig rehabbad men innan dess – varför har MFF så höga tankar om Frans Brorsson?  Ifall MFF ska gå vidare i CL kommer det troligtvis krävas en fantastiskt försvarsinsats av ett lågt stående försvar – där hade Kari varit värd guld. Där är Frans Brorsson troligtvis inte värd speciellt mycket mer än att andra trelleborgare är stolta över honom, före matchen.

 

Frågan om Franz har jag ställt tidigare och förhoppningsvis får vi ett svar under de kommande dagarnas matcher i Spanien.

 

Franz brås i mina ögon tyvärr på sin far – en älskad högerback med attityd som kunde spela på en nivå som egentligen låg över hans horisont eftersom han hade en sådan kompromisslös spelstil.  Det håller inte som mittback – han är visserligen ännu ung men som mittback i MFF krävs att man kan läsa spelet och fatta det rätta och kloka beslutet. Jag tvivlar på att Frans är där och allra minst visar det sig när han INTE spelar bredvid Kari Arnasson –  som i vinterlandslaget. Då var det skakigt, oroligt, nervöst  och fullt av felbeslut.

 

Kanske tänker MFF att han ska låta honom utvecklas i MFF, liksom de riktigt stora klubbarna i Europa har råd att fostra spelare genom A-lagsmatcher och förtroende. De platsar på kombinationen ålder och talang.  Det finns dock två avgörande skillnader.

 

Storklubbarna har råd att förlora lite i kvalité eftersom de är så oerhört överlägsna de flesta motståndare.

 

Dessa spelare kommer efter att de nåt kvalitetsmålet finns kvar i laget under många, många år. Klubbar som gör så här, typ Madrid och Barça, vet att spelaren kommer vara kvar i klubben i typ tio år varav åtta eller nio på samma höga nivå som resten av laget. När, och i fall, Frans Brorsson har utvecklats till en spelare som platsar på enbart kvalitetsmässiga meriter i MFF kommer han omedelbart att köpas av en bättre klubb.  På det viset tjänar MFF pengar men det är inte mer pengar MFF behöver 2017 – det är ett bra lag som går vidare till CL och för det krävs ett oerhört starkt, rutinerat, lågt försvarande mittbackspar.

 

PS Den här texten skulle varit publicerad i går men då fyllde Franz 21 och jag tyckte det var en taskig uppvaktning på fölsedan.

 

 

Annonser

About this entry