Lust, förväntningar och revansch

Jag har väntat, och längtat. Och nu, om bara någon timme alldeles efter ett försiktigt rehab-pass med perspektiv på en säsongstart långt fram, möts jag och MFF och Östersund. Känns fint på når sätt, fast det inget gäller. Utom möjligtvis revansch för MFF och lusten att besegra  svenska mästarna för ÖFK.

 

0-3 på Swedbank Stadion var ett av de senaste årens mest smärtsamma fotbollsmatcher. Dels för att MFF verkligen förnedrades, att prata om ”hemmaborg” de kommande åren klingar falskt i mina öron efter den matchen), dels för att ÖFK var så bra, gjorde så infernaliskt snygga mål. Det var jävligt motstridiga känslor jag brottades med där på ståplats i slutet av oktober.

 

Idag är det bara glädje och förväntan. Med självdestruktiva HIF ur bilden är det ingen tvekan var alla mina allsvenska mina sympatier ligger. Hos både ÖFK och MFF naturligtvis. Ja, lite känner jag även för Norrköping, och lag som Rikard Norling tränar.

 

Det blir spännande att se om MFF gör som MP har efterlyst, i Himmelriket: en kraftigare och tydligare aggressivitet i erövringsspelet.

 

Det fanns inte mot Helsingör och personligen är jag övertygad om att det berodde på att de  var en meningslös match.  Nu skall man alltså bli aggressivare mot det lag som är bäst i allsvenskan på att spela sig ur en hög, aggressiv press. Spännande!

 

En annan ska som är spännande är  vad som händer med de spelare som troligtvis är tredje spelare på sin position: behåller man Pa Konate för att han i nödfall kan spela innerback? Borde han inte lånas ut eller säljas? Samma sak med Tobias Sana. Grym potential när det stämmer men det har inte gjort det på sex, sju säsonger – sen han sköt över tomt mål på Olympiastadion i Berlin istället för att sätta 5-4! Berget och Svanberg är före Sana och värvas Hamad så är  fyra. Yotún konkurrerar också.

 

Östersund? Deras Sv. Fansredaktion publicerar lika många texter per månad som Himmelriket gör per timme, ungefär.

 

Det allra häftigaste är ju att Johanna Almgren har anställts som ÖFK:s Jens Fjellström, d v s analytiker fast Jens även håller i träningar och säkert är MP:s bollplank. Men jättekul att ÖFK vågar ta med en tjej i ledarstaden – betyder mycket både för svensk fotboll och tjejer i allmänhet. Blir extra intressant att se hur ÖFK uppträder vid fasta situationer och hur de hanterar MFF:s starka sidor – d v s hur bra jobb har Johanna gjort. Sedan är de en annan sak att analyserna kanske inte är det viktigaste för ÖFK just nu men ta Maths Elvendahl som exempel, och förebild. Han är landslagets målvaktstränare och hade tagit reda på hur Slovakiens B-lagsuppställnings straffskytt slog sina straffar, i Dubai. Så Andreas Linde gick rätt och tog straffen. SÅ jobbar en bra, hängiven analytiker.  Vet Johanna vem som slår straffarna i MFF:S olika uppställningar?

 

Återkommer med tankar om ÖFK:s nyförvärv men jag är väldigt glad att Johan Bertilsson värvats. Skrev redan när han dök upp i Degerfors för sex, sju säsonger sedan om vilken talang han var. Sedan har han inte få utvecklas – tror Potter kommer ändra på det. Tror att Johan säljs inom ett år till en halvstor klubb på kontinenten.

 

Sedan är jag inte lika säker som ”Niclas (Suddas)” på ÖFK:s Sv-Fanssida om att Andreas Andersson är given förstemålvakt.  Aly Keita har stor potential, trots åldern. AA har haft det (absolut ett av de största löftena för två, tre år sedan)  men jag tycker han pendlat väldigt mycket i de matcher jag sett och blandat snygga TV-räddningar med dålig spelförståelse. Hoppas jag har fel.

 

 

Annonser

About this entry