ÖFK, Wolfburg, Sirius och överflödiga spelare

Andreas Eriksson är en av Sveriges mest skadedrabbade, och mest tålmodiga herrfotbollsspelare. Efter att ha fått även fjolårssäsongen förstört gjorde han i dag säsongsdebut när ” Wolfburgs c-lag” mötte Östersund. Det varade i fyra minuter, sen haltade han av.

 

För länge sedan ansågs han vara lovande i AIK, det var väl 9-10 år sedan. Lovande, men redan då väldigt skadebenägen. Någon borde skriva hans berättelse. Det är ett fotbollsöde väl värd en längre text.

 

Även om de inte skadades så var inte och inte  heller matchen lyckad för resten av spelarna i ”Wolfburgs c-lag”. I fall det nu var Wolfburgs c-lag och inte  ”Sirius””. De vita tröjorna är proppfulla med svarta reklamblaffor och sedan ett stor VW-logga mitt på bröstet. Lite ovanför och lite mindre, något som påminde om uppsalaföreningens klubbmärke i en ljusare och fegare blå nyans.

 

”Wolfburgs c-lag” hade svårt med tempot, såg långsamma ut, nedtränade förmodar jag. Annars kommer de få enorma problem i allsvenskan. Försvarsarbetet när Ghoddos vid  2-0-målet från mittplan fick springa igenom var pinsamt.

 

Målvakten Wicks – inte är han väl förstemålvakt?

 

För att hålla siffrorna nere ställde Sirius i andra halvlek upp med ett oerhört lågt. Utan att ” Wolfburgs c-lag” ha fått känna på bollen slog Edwards in 3-0 efter en stolpretur på Ghoddos frispark.

 

Mindre än en minut senare hade ÖFK ett friläge till 4-0 med Wicks på mellanhand.

 

Det enda som utmärkte Sirius var at de var usla och spelade fult. Sedan frågan om vem som ska göra deras mål. Dragan Kapecevic var klart bästa förra året – han håller inte i allsvenskan. Östersund släppte in dem i matchen efter 3-0 oc hed massor av gratislägen men hade ett bra avslut, på  åtta, tio försök.

 

Östersund imponerade. Efter att ha luftat bänken och tre mindre bra provspelare mot HBK så ställde man här upp med en trolig förstauppställning.  Ken Sema lekte som i de övriga matcherna med sin högerback. Smekte in målgivande passningar perfekt på läppen, Ghoddos blixtrade till och Johan Bertilsson är just så bra som jag hoppats.

 

Aly Keita gjorde på nytt en helgjuten insats och tvärt emot ÖFK:s egna skribenter tror jag att han är väl så bra som Andres Andersson. Skrev det redan förra säsongen – Ketia har stor potential, trots åldern.

 

Östersund har en bred och bra trupp, har bra chans att komma på övre halvan men saknar en riktig boxspelare.  Det har en kropp som borde vara den spelaren.  Gero är stor och stark och offensiv. Problemet är att han på det här året inte lärt sig speciellt mycket. Han springer men han springer  fortfarande fel. Han tänker fel och han har inga spelkänsla. Allt det hade varit förlåtet ifall han var en boxspelare som var duktig i luften och gjorde mycket mål. Men Giro saknar även det – det är liksom bara en stor kropp och en säkert trevlig och godhjärtad människa men den har inte på den här fotbollsnivån att göra.

 

 

Det andra frågetecknet är Darjan Bojanic. Han passar i ÖFK så till vida att han är en stor talang som kapitalt misslyckats i andra klubbar. Men Darjan passar inte i ÖFK. Han spelar aldrig i första läget utan väljer att antingen dribbla eller ett par extra tillslag innan han passar. Det är en spelstil som inte passar i ÖFK.

 

Jag har sett Darjan spela på högsta nivån ända sedan debuten för Öster och han har visat att han inte kan hantera det mentalt – det är inte mycket som talar för honom här. Utom just Graham Potters förmåga att återge stora talanger deras självkänsla och förståelse för att fotboll är ett lagspel. Men i fallet Darjan Bojanic tror jag Graham kommer misslyckas.

 

 

Annonser

About this entry