Bojan Djordjics heder och Man United

Älskar dessa modiga och totalt ovillkorliga  fotbollsanalytiker i TV. Experter som satar på vad de är fullkomligt övertygande om och verkligen vågar uttrycka det. Älskar även att de, i efterhand med facit i hand,  påpekar hur rätt de har eller ödmjukt konstaterar behovet av en analysmässig pudel.

 

Det är därför jag tycker Richard Henriksson är klart bäst – han är både den bästa analytikern, den bäste retorikern och samtidigt den mest ödmjuke experten. En genial combo,  i Radiosporten.

 

Vanligtvis, speciellt i TV,  ligger det dock i rollens arbetsbeskrivning, och troligtvis även ofta i deras självbild, att de inte har fel. Kanske också för att de i sammanhanget, omgivna kommentatorer och studiovärdar med ringa fotbollsförstånd, ser sig som orakel – de vet helt enkelt bäst!

 

I fall de ändock har fel låtsas de sällan eller aldrig om det. Därför erkänner de i princip aldrig misstag, inte ens små struntsaker som att en straff inte var en straff eller en dåliga sak var bra kan de erkänna. Det tog experten på Old Trafford i går säkert tio repriser att erkänna att det kanske ändå var straff när Blind hakade upp motståndaren med en helt vansinnig eftersläng.  De går ”all in” och vågar sedan inte backa, rädda de är för avslöjas som annat än allvetande.

 

I själva verket är det en fråga om heder. Inget annat. Hela Bojan Djordjics roll bygger på väldigt raka och otvetydiga åsikter byggda på lika delar gigantiskt självförtroende och färska, självupplevda erfarenheter. Jag är en av hans största fans, som analytiker, och jag beundrar att han ofta öppet hänvisar till sin heder och dess jordmån: hans  ex-jugge-karaktär och ännu fräscha erfarenhet som före detta elitfotbollsspelare.

 

Alltså ska det ska bli jättespännande att följa upp Bojan  och hans totala sågning av Juan Mata för två veckor sedan. Jag skrev uppskattande om det redan då, hur spännande jag tyckte det var och det är bara att upprepa detta efter att Juan Mata i går gjort en fantastiskt match i just den rollen som Bojan sågades honom i, efter matchen mot Stoke.

 

Efter matchen mot Stoke, hävdade Bojan att Mata var usel i rollen som högerytter/ höger yttermittfältare som kommer in från kanten: ut med honom för alltid och in med den kanske viktigaste spelaren i hela Man United nämligen Michael Carrick, krävde Bojan.

 

Självfallet skriver jag inte alls detta för att jag dissat Carrick hela säsongen och har en helt annat värdering av både 35-åringen och Mata än Bojan. 🙂

 

Carrick spelade inte i går och som jag skrivit många gånger tror jag att både han och Rooney inte får några matcher av betydelse under deras sista säsong i Man United.  Däremot var Juan Mata lysande när han likt en ung  Robben ständigt löpte in bakom backarna, ständigt öppnade upp ytor för Valencias inlägg och ständigt erbjöd passningsalternativ i djupled. Sedan är det sant att Pogba inte är bra defensivt i rollen som tvåvägsspelare men med riktigt bra försvarare bakom honom, två, tre eller fyra så kommer det att funka på alla nivåer.  Carrick är alltför långsam och omständlig med bollen och ska jag spekulera i Bojans uppenbara missbedömning så är det kanske att hanmedvetet eller omedvetet ser sig själv i rollen som den åldrande, långsamme och på alla sätt lite överviktige balansspelaren. Själv såg jag honom ofta så de sista åren i AIK. En viktig men överårig spelare i karriärens smärtsamma och allt brantare nedförsbacke.

 

Ska bli roligt att höra Bojan kommentera Matas återuppståndelse och Carricks definitiva bänkning – förutsatt att det fortsätter så här. Eller kommer Bojan att sitta i Viasat-studion och haussa Mata  i den här rollen och inte nämna Carricks frånvaro, som om han inget tidigare sagt?

 

 

Annonser

About this entry