16-delsfinaler i CL: första matchens första 45: alltid 0-0

Sitter och chattar och pratar i mobil samtidigt och MISSAR den första kvarten av tisdagskvällens två CL-matcher. Så när jag kopplar upp mig är det en sekund innan Atleticospelaren svingar in bollen i bortre krysset på samma sätt som Robben gjorde i förra veckan. Fullkomligt otagbart, och underbart.

 

Matcher på det här stadiet behöver mål. Tänker jag. Alla är bekväma med 0-0 i halvtid, sedan börjar matchen på allvar. Det är så utstuderat att jag hade kunnat spela på det men konstaterar glatt att då hade jag förlorat pengar för efter 18 minuter blev det mål i Leverkusen. Fortsätta följa den matchen eftersom ett initialt bortamål brukar följas av flera mål. Hemmalaget tvingas högre upp i plan, ytorna för omställningar blir större och åtminstone den iakttagelsen är riktigt. Det blir sju mål var i de här två matcherna.

 

Låt mig också klargöra att Monaco var bättre. Visst, de förlorade, de hade bara 38 procent av bollen men missade en straff, de hade en målvakt som gjorde en jättemiss och så föll man ihop. Det skulle varit 1-3 och i princip avgjort, nu släppte man in ytterligare tre snabba mål och torskade 5-3.

 

De borde ha vunnit, med lite mer erfaret lag, inte så svaga spelare på några positioner hade de redan nu varit i kvarten. Man City är inte ett bra lag och de kan framförallt inte försvara högt. Zubzaleta och Otamendi är ett dåligt skämt över sträckor längre än 10 meter. Yaya Touré vinner fortfarande närkamper och är en underbar passningsspelare men hans rörelseförmåga är tyvärr begränsad numera.

 

Falcao var så där grymt bra han var i Atletico för många, många år sedan. Löpte rätt, jätte stark i kroppen, fantastisk balans, explosiv och kyla i avsluten. Men straffar, straffar är inte samma sak. Hans straff var oerhört svag, slagen av någon som inte vill slå straffar.

 

 

Annonser

About this entry