Fotboll mot min vilja

I går skulle jag inte se fotboll. Behövde jobba och få intressanta matcher på skärmen. Inte minst eftersom det är så många bra matcher idag. Och jag hade ingen  lust att gå ut i regnet och ställa mig och titta på en vänskapsmatch på Gamla IP. Samtidigt som jag körde  rehabpass på gymmet avslutat med 90+ tilläggstid på spinningcykeln i medeltufft tempo. Förlorade 2.5 liter vätska. Frukost vid 13-tiden, alltför trött för att skriva på allvar och så hände just det som jag inte skulle ägna lördagen åt – jag såg en massa fotboll. Från kontorsstolen, sängen och soffan. Jag till och med stående medan jag körde rehab.

Fotboll är alltid intressant. Fotboll är definitivt en drog och jag missbrukar den. Jag försökte göra flera teoretiska försök att bryta fotbollsmissbruket men lyckades inte utan sjönk tillbaka och njöt av påver ganska fattig underhållning.

Började med lite svenska cupen och IFK Norrköping på en plan nästan utan läktare och mot ett division 2- lag. Intressant att se skillnaderna i teknik och passningsspel men också kul att se hur mycket attityd betyder.  Vänersborg  kom tillbaka och fick 2-2. Precis som förra veckan hemma mot Halmstad. Att skrälla två matcher i rad är verkligen imponerande.

Lika jämt, men lika ont om läktare var det i Nyköping. Östersund kunde gjort 10 men släppte in ett inte helt otagbart avslut – är Andreas Andersson verkligen förstemålvakt?

Såg Championsshipfotboll för första gången på många år. Var precis som kampaktigt,  och teknisk krampaktigt, som jag minns den. När det dessutom är Yorkshirederby…

Gamle VM-målvakten Robert Green såg lite stabbig ut men räddade en straff. Pontus Jansson, hade glömt vilken dålig nickteknik han fortfarande har. Annars tror man att den ska utvecklas mot mittback i Championship men Pontus har fortfarande mycket att lära där  – det märks när alla andra är bra på att nicka. Flera gånger valde Pontus att kasta sig och få frispark istälelt för att förlora nickdueller. Fungerade den här gången. Förutom målvakterna var för övrigt tuffe Pontus den ende som spelade i handskar.

Leeds hade en duktig blond balansspelare. Bra passningsfot och fötter, bra spelintelligens. Sheffield Wednesday hade en engelsk vänsterback som var så dålig att han aldrig platsat i allsvenskan. Fullt i klass med grabben Spurs lyfte in borta mot Liverpool för några veckor sedan.

I eftermiddagens andra derby hade jag hoppats att Betis kunde rubba Sevilla men man får ge The Guardians Jacob Steinberg lite rätt – Sevilla är verkligen tunga och bra. Betis ägde första totalt utan att skapa så mycket mer än ett frisparksmål genom en trasig mur. I andra steppade de röda omedelbart upp, steg på och fram och vann alla andrabollar. Plus att deras överlägsna fysik hela tiden gjorde  fasta situationer farliga. Så undvek Betis att ge bort billiga frisparkar – nej naturligtvis inte. De är ju Betis. Båda Sevillas mål kom efter billiga frisparkar som lyftes/svingades med lite skruv från 40 meter. Målen var nästan identiska. Det var tragiskt att se hur Betis gav bort matchen genom att vara taktiskt impotenta och inte vilja springa tillräckligt. Man låg fel, var alltför optimistiska i omställningsspelet och avslutade alltid själva. Det var pojkar som rånades på tre poäng och det var så förfärande tydligt. De hade också behövt njuta av  Vänersborg!

Därmed inte sagt att Sevilla är Spaniens bästa lag.

Sedan är det aldrig fel att uppmärksamma ett nederlag för Hamburger SV – verkar som de har svårt mot Bayern nere i München. Senaste sex åren har de typ 1-30 – på sex matcher alltså…     …varför det blir så här? Ja, i första hand för att det är ett gammalt prestigemöte som inkluderade geografisk misstänksamhet, politik, ekonomi e t c. Bayern häller gärna så mycket salt i de såren som möjligt.

Jag också!

Annonser

About this entry