När tvångsföreställningar belönas (och bestraffas…)

Är även du fotbollssupporter med tvångsföreställningar? Du som definitivt inte är skrockfull eller vidskeplig men ändå tycker det är dumt att chansa och inte göra som du brukar, det vill säga gå igenom ritualen som får ditt lag att vinna.

 

Säg så här – vi är inte ensamma, vi supportrar alltså. Ser Real Madrid tåga ut på Bernabeau. De första stegen mot den enkla hemmasegern mot Las Palmas och hur drygt hälften av spelarna med knatten i en fast grepp om vänsterhanden samtidigt som de går in på planen vidrör gräset med högerhanden. Varefter de gör korstecknet och slänger en snabb blick uppåt. Mot strålkastarna och det som eventuellt finns något där ovanför förutom den där solen och planeterna de rapporterade om i förra veckan som kan vara beboliga.

 

Det är heltidsskrock. Gareth Bale kommer allra sist in i ledet innan de tågar ut och det är säkert även det skrock, eller en ritual. Väldigt många spelare håller på så här före matcher. Var det Stefan Schwartz som alltid var tvungen att tömma blåsansom siste man och sedan alltid kom i sista sekunden till inmarschen? Det hände att han missade avsparken, i båda halvlekarna. Kiss eller korstecken – i min värld av tvångsföreställningar går det på ett ut.

 

För jag är ju agnostiker, jag tillber inga gudar, kör inga böner men jag vet att jag kan förändra fotbollsmatcher med min alldeles egen, starka vilja.

 

Det inträffar väl kanske ett par gånger per säsong att jag verkligen lyckas – att jag tänker att ifall jag gör så här så kommer mitt lag vinna. Det är en relativ winwin-situation. Vinner vi är jag delaktig i segern, förlorar de har jag i alla fall gjort mitt jobb – det går inte att skuldbelägga en fotbollssupporter med tvångsföreställningar. Ja, mer än i ett medicinskt-juridiskt perspektiv där du döms till sluten psykiatrisk vård. Fast det är då du vet att du kanske gått lite för långt, för långt in i supporterrollen. Dessutom kommer de aldrig tillåta dig fulstreama ditt lags matcher där på anstalten. Är det verkligen värt det?

 

Så tillbaka till hur jag avgjorde Real Madrid-Las Palmas 3-3. Hade precis sett Barça jogga sig fram till en tidig seger – medan jag kom hem från gymmet, duschade, lagade mat och åt (och curlade vätskebalansen). När Madrids match började var jag tvungen att sköta mailen, chattkorrespondensen, fb:a,  lite sånt som gjorde att jag emellanåt tappade kontakten med matchen och den ganska utsiktslösa viljan att Madrid skulle tappa poäng.

 

Ett hårfint offsidemål efter 29 sekunder ändrade inte på misstanken att det inte var vår match. Så ett hårfint offsidemål till och ett mål som kanske var offside men godkändes och det hade gått åtta minuter när Isco enkelt bredsidade in ettan.

 

Två minuter senare hade Las Palmas kvitterat. Jag bestämde att jag skulle stanna uppe och se matchen tills Real hade en tvåmålsledning – före halvtimman i min fantasi. I halvtid var det fortfarande 1-1. Madrid hade mycket boll, var bättre men deras defensiva omställningar var en katastrof.  När Las Palmas erövrade bollen tog det två, eller tre snabba pass och så kom tre man rättvända. Ofta mot två eller tre Madridförsvarare.

 

I andra halvlek fick Las Palmas två snabba, helt välförtjänta mål och när Madrid började trycka på var de blågula kanarierna ytterst nära att göra både 4 och 5-1. Hade de haft mer skärpa och teknik just i de momenten hade det runnit i väg till en historisk seger för ”oss”.

 

Madrids reducering kom i 86:e, och kvitteringen i 89:e. De tryckte på för seger, borde nog haft en straff efter ett inlägg vid kortlinjen men kunde också ha förlorat, förlorat stort.  Navas, som precis före avspark och en meter framför mållinjen alltid faller ned på knä och sträcker upp båda händerna mot himlen,  gjorde på nytt en väldigt tveksam match. Han borde absolut inte släppt in ett av spelmålen – även om bollen wobblat och hans straffparad – jag vad säger man – en dålig straff som han lyckades skjuta upp i eget nättak. Var han dålig alldeles på egen hand  eller vände sig gudarna mot honom och i så fall: var det trots eller tack vare hans knäfall och allmänna causes-gest?

 

Hade jag varit Navas hade jag slutat med den där löjliga skrockfulla bönen som utmanar inte enbart gudarnas tålamod men också en agnostikers välvilja och respekt för medmänniskor som råkar vara målvakter. Om du nu verkligen tror att du kan påverka ödet och dåliga fotparader – varför inte be om något annat som fred på jorden, mat åt de som dör av svält i Sydsudan e t c, e t c.

 

Jag är inte Keylor Navas.

 

 

Annonser

About this entry