11 mars och redan är krisen akut för HIF

Micke Dahlberg, min idol, mannen som ensam är skillnaden mellan kvalstrecken för HIF i Superettan 2017 är skadad. I själva verket visar det sig att han var skadad i knäet hela 2016 och vintervilan har inte gjort det bättre. Så nu skall man in och titta i knäet och känslan är att de gamla, broskstinna knäna inte spelar förrän tidigast till hösten. Om de över huvud taget gör det mer. Alternativet är väl att man slipar bort brosket och ”polerar” ledytorna  så ser man hur länge han kan spela utan att det gör alltför ont och sedan får han lägga skorna på hyllan.

 

Undersökningen nu borde alltså ha gjorts i november. Ytterligare ett kostsamt misstag. Med tanke på att samme spelare missade nästan hela fjolårssäsongen måste man ifrågasätta HIF:s knäspecialister. Å andra  sidan – varför skulle de hålla högre klass än resten av klubben 2017?

 

Knäskadan förklarar kanske också varför han som redan var klar för Gefle plötsligt bestämde sig för att det inte fanns någon annan klubb än HIF. Kanske. Skriver kanske för jag vet inte men det är väldigt suspekt.

 

Det är snudd på katastrof att lagets ende spelare av hög klass och rätt attityd inte kan vara med. Det betyder troligtvis att HIF får kämpa på nedre halvan av Superettan – hur långt ned avgör tränarens förmåga och spelarnas attityd.

 

Efter att det sett förfärligt ut på träningsmatcherna mot mediokert Superettanmotstånd (såg inte den meningslösa cupmatchen mot Djurgården) tänker jag att klubben nu borde bli så mycket ”down to earth” som möjligt  och fokusera på nästa match, nästa träning. Inte ingjuta förhoppningar och lova guld och skapa rosa drömmar som sedan krossas. Det är här och nu som gäller i Superettan, inga drömmar, slut på skimrande visioner.

 

Så läser jag rubriken i dagens HD och ser att klubbdirektören säger att ”vi ska dubbla omsättningen och gå mot 100 miljoner”.

 

Hur fan går man dit ifall man samtidigt ska försöka rädda klubben kvar i Superettan? Är det något klubben och supportrarna INTE behöver just nu så är det höga förväntningar och orealistiska målsättningar.

 

Å ena sidan säljer man kanske några extra årskort, å andra sidan blir den nya baksmällan så oerhört mycket kraftigare hos de supportrar som nu börjar drömma om 100 miljoner och kanske kommer hålla på en klubb i Division 1.

 

Å ena sidan är det väl det mest korkade man kan säga just nu, å andra sidan har han och andra HIF-ledare sagt liknande saker de senaste säsongerna så det sitter väl i väggarna, den helsingborgska hybrisen.

 

 

 

Annonser

About this entry