Sagan, skandalen och ÖFK:s svagheter

Så häftigt att Östersund gick till cupfinal. Ännu häftigare att de, ifall Norrköping vinner i kväll, är vara klara för Europa. Såg hur Daniel Kindberg, ordföranden som alltid pratat om Europa och hånats för det, var överlycklig på innerplan. Hans dansade, den gamle regementschefen (Ps CMore hade fel – ÖFK kommer endast till EL-kval i fall de vinner cupfinalen. Läs mer om det på ”kommentarer”).

 

Glad för att alla jag känner verkligen är värda den här stora framgången. Ifall man ser vilka som spelat finaler och vunnit de senaste åren är det enbart topplag, eller tippade topplag i allsvenskan. Det var länge sedan cupen var oprioriterad, ja förutom för MFF då alltså…

 

Jag är också glad för att jag (och det har verkat som jag var ensam i världen om detta) haussat Aly Keita på Andreas Andersson bekostnad – jag tycker ju att de minst är lika bra och eventuellt ett plus för Aly eftersom han har en högre lägsta nivå. Andreas pendlar mellan fantomräddningar och en instabilitet jag tror beror på nerver.

 

Också glad över att ÖFK besegrar Häcken en dag då de spelar riktigt illa  – för undantaget första 30 var inte ÖFK bra. Man blev nervösa, osäkra och gjorde massor av enkla misstag.

 

Ken Sema gjorde årets sämsta match. Curtis Edwards inhopp var ingen succé – han ville mycket men allting blev fel och kryddat av en misslyckas klack som gav en farlig omställning. Curtis klackar, så illa var det.

 

Samtidigt blottades ÖFK, defensiva svagheter. Hosam Aiesh kan inte spela wingback. Att bli uppsnurrad gång på gång av snart 34-årige Kari Arkivou håller inte. Och tyvärr är Dennis Widgren utan boll en belastning. Jag tänker inte så mycket på hans försök att filma till sig en frispark före Farneruds inlägg utan mer det faktum att han gång på gång låg fel, förlorade närkamper e t c, e t c. Det blev extra tydligt nu när ÖFK för en gångs skull tvingades spela mycket försvar.

 

Slutligen skandalen, på planen och i CMore.

Ifall domarna blundar, och TV-kommentatorerna trots 15 repriser inte uppmärksammar Kameras klockrena armbåge i huvudet på Douglas Bergqvist – vem ska då göra det?  Om inte annat borde de väl börja fundera på vad som hänt när en av allsvenskans tuffaste  spelare knockas, och sedan inte kan fortsätta spela för att han ”inte minns något”. Men CMore valde att istället för att ta det journalistiska ansvaret och skildra vad som verkligen hänt försöka skapa en glad och förnöjsam stämning runt matchen.  Det var inte enbart pinsamt, jag är dessutom rädd att det är vad kanalen tror ger framgångar: att skönmåla!

 

 

 

 

 

Annonser

About this entry