Pinsamt Milanoderby

Var i den norditalienska staden i förra veckan.  För inte så där jättelänge sedan var det världens fotbollshuvudstad. Inter och Milan har med något enstaka, pyttekorta, avbrott tillhört Europas 15 bästa klubbar i minst ett halv århundrade.

 

Vad jag lade märke till i Milano i början av april 2017 var att ingen pratade fotboll. Såg ingen sälja fotboll, titta fotboll. De enda tröjor jag såg var några som såldes ut i undanskymt hörn av souvenirbutiken på flygplatsen. Inga affärer, inga turister i klubbfärger, inga dekaler, ingen reklam som associerade till stadens stolta fotbollslag. Tystnadskultur.

 

Så ser jag en kvart av andra halvlek av Milanoderbyt idag och fattar varför – de är ju usla.

 

Några spelare står ut för de har hyfsat klass och kan behandla bollen på ett sätt så att inte färgerna smiter och sömmarna i tröjan spricker. Men ett par spelare i Milans backlinje har så dålig teknik att de troligtvis inte platsat i MFF. Typ högerbacken och den store svarte mittbacken – var hittade man dem? Får de betalt? Eller är det något slags sponsorjippo? TV-producenten ägnar all ledig tid till att zooma in kontingenter av kineser och japaner på läktaren.

 

Det blir inte bättre för att domaren är usel, släpper allt och verkar lite efterbliven, även han.

Ps Om två veckor är det Romderby, jag är i staden då men valde bort det direkt. Fått nog av italiensk klubbfotboll även om Juventus säkert går långt i CL och till och med kan vinna hela skiten.

 

 


About this entry