Vem älskar Jens Gustafsson?

Efter kvartsfinalen mot Blåvitt uttryckte jag min skepsis till Dagerstål och Sjölund som innermittfältare i ett allsvenskt topplag. Att de inte är tillräckligt snabba, konstruktiva och offensiva utan tvärtom ganska klumpiga och allmänt stabbiga, jämfört med konkurrenternas ”nav”.

 

Sedan tyckte jag ändå att truppen 2017 hade så mycket kvalité, och att Langer är en så pass duktig målvakt (och att AIK inte riktigt får ihop det) att jag tippade IFK tvåa i slutallsvenskan. Bland annat för att de bästa spelarna antingen är alltför gamla eller inte är tillräckligt offensiva och attraktiva för att gå redan till sommaren. Att de måste in i A-landslaget först. Å andra sidan verkar det som om väldigt många spelare lämnar IFK ett halvår eller ett år alltför tidigt, som om de ville söderut till varje pris. Hur många av de spelare som försvunnit senaste två säsongerna har lyckats initialt (fast det är en berättelse jag får skriva om en annan gång)?

 

Det var med mycket kluvna känslor jag såg cupfinalen (jag är nykär:  fotbollen och bloggskrivande har prioriterats ned – därav detta web-mässigt ålderdomliga ämne). Dels är jag ÖFK-are efter att ha både spelat mot dem på Jämtkraft Arena och skrivit en bok tillsammans med hela klubben (se recension i NT). Dels tycker jag att min kritik mot mittfältsduon berättigades. Men framförallt tycker jag inte  att IFK inte spelade så som man borde mot ÖFK. Speciellt ett ÖFK utan allsvenskans bäste passningsspelare Bachirou.  Speciellt som jag anser att IFK har seriens bäste analytiker, t o m bättre än min gamle lagkamrat och vän Jens Fjellström.

 

Så med facit i hand – varför spelade IFK så här och kunde de inte dolt sina brister lite bättre?

 

Utan Bachirou och mot vad som verkade vara ett femmannamittfält spelade ÖFK långt.  De har gjort det tidigare i cupen och speciellt nu var det ofta långa bollar över mittfältet till Gero – klubbens ende targetspelare och vars enda bra, allsvenska egenskap, är just att han är stor och en måltavla för långa uppspel. När ÖFK spelade långt, till och med vid insparkar så IFK hade haft all tid i världen att välja markeringsspelare följde inte Smith eller Ante med Gero utan man tog ett steg bakåt och lät Sjölund ta duellen med Gero. SJÖLUND!!!!

 

Det var taktiskt genant, och taskigt mot Daniels självbild. ÖFK fick fast bollen hur lätt som helst – istället för att de kraftiga mittbackarna tog ett steg fram och Sjölund möjligtvis samlade upp bollen

andrabollen föll backlinjen och gav bort innehavet. Var man verkligen så rädd för nickskarvningar och förlorade löpdueller?

 

3-5-2 är en offensiv uppställning –det passar inte lag som vill försvara lågt eftersom det skapar tomma ytor på kanterna. Och försvarar man lågt måste innermittfältarna, eller åtminstone en av dem

a.kunna ta långa, snabba löpningar vid omställningar och

b. ha väldigt bra passningsfötter för att slå den höga och omedelbara pressen. Jag tycker det visade sig med all tydlighet i första halvlek – jag kan inte minnas en enda bra snabb omställning från IFK:s sida första 45.

 

I andra tycker säkert många att Snoka var bättre. Det intrycket kommer ifrån att man var mer offensiva vilket i huvudsak beroende på att ÖFK försökte spela av matchen. Som man gjort tidigare i cupen.

 

ÖFK är inte riktigt där än men man borde avgjort matchen tidigare och fått en straff, vilket IFK för övrigt också skulle haft. 4-1  känns som ett baklängesmål alltför mycket för att motsvara matchens målchanser samtidigt som jag tycker att spelmässigt var skillnaden just så stor mellan lagen. Och att det absolut inte hade behövt vara så.

 

Jag tyckte inte att IFK försvarade så som de borde och kan. Jag tycker att innermittfältarna ofta inte fann sina defensiva positioner och inte flyttade över så som man måste när ÖFK försöker rulla upp försvaret på handbollsvis. ÖFK gjorde inte en jättebra match och ändå var de överlägsna ett riktigt, riktigt dåligt IFK. Det borde leda till eftertanke och självkritik på Nya Parken.

 

Plus:

Langer är så bra som jag visste. Att han får ett lägre betyg för att han halkade lite i frosten vid ett mål är bara taskigt och dumt. Ifall halka ska sänka betyget hade alla utespelare frysboxkalla.

 

Bärkroth hade en svår match eftersom han inte fick de bollar han behöver. Dessutom är det just där, på vänsterkanten, som ÖFK har sina stora defensiva problem. Hade Bärkroth sluppit spela alternativ högerback o h innermittfältarna kunnat ta ett större ansvar hade IFK kunnat hota  och utmana ÖFK vid varje bollerövring och därmed tvingat dem att spela mindre offensivt.

 

Minus

Många men framförallt är det tyvärr svårt att undvika Eric Smith här. Det är alltid lurigt när en ny tränare tar med sig gamla spelare – det är något bra tränare försöker undvika och det är inte heller lyckat den här gången. Jag tror mig veta att Smith har ett ( i förhållande till meriterna) väldigt bra kontrakt och hans insatser försvarar inte det kontraktet på långa vägar vilket kan skapa problem i omklädningsrummet. Till hans försvar ska sägas att det var taskigt att spela honom id en här rollen. Ghoddos drömmål kommer att förfölja honom ganska länge i karriären är jag rädd.

 

Eliasson

Han liksom Moberg Karlsson är inte Janne Anderssons spelare så till vida att de hellre dribblar än spelar enkelt och tar löpningen utan boll. De två, även om bara Eliasson spelade i finalen, sabbar en hel del av det spela Janne byggde och Jens vill behålla. Men han har fel spelartyper för det.

 

De här två självutnämnda ”bollartisterna” gör att IFK spelar långsammare och tvingas försvara djupare. Dels för att de är usla defensivt, dels för att de gärna tar ett eller tre tillslag alltför mycket. Det fungerar på Parken mot lågt försvararande gäster men är mer problematiskt på bortaplan. Och är de dessutom inte i form är de snarare ett stort spelmässigt minus. Det är spelare som ofta ska ut redan i halvtid och bara ska bytas in vid betryggande ledningar. Då kan de få glänsa och underhålla.

 

Innermittfältet

Ska inte traggla men saknar Andreas Blomqvist och framförallt Tesfaldet Tekie. IFK skulle aldrig släppt honom så tidigt.

 

Tips och tränare

Så skulle  jag fortfarande tippa att IFK blir tvåa i allsvenskan? Nja, det är en fråga om tränare men svaret blir nog ändå ja, fortsatt tro på ett stort silver i höst. Men inte för att jag har det stora förtroendet för Jens 2017 utan för att Häcken förlorat viktiga spelare och måste köpa nya till sommaren.  Säg så här – hade Häcken köpt Malmös Lasse Nielsen i våras hade de vunnit allsvenskan. Han valde MFF för han gillar Pehrsson. Vem gillar Micke Stahre? Vem älskar Jens Gustafsson 2017? Bra tränare drar till sig bra spelare, mindre framgångsrika tränare har inte samma förmåga att välja om de inte har väldigt mycket pengar och då väljer de ofta fel. De mindre rika (och framgångsrika) har dessutom inte samma frihet jämt mot andra krafter i klubbarna. Ansvaret för finalfiaskot ska läggas på många fötter, flera av dem bar inte fotbollsskor på Skärtorsdagen.

Annonser

About this entry