Kan den riktige Rosenberg vara snäll att resa sig upp

Rosenberg faller tungt. I det höga gräset. Och sitter kvar ett ögonblick alltför länge.

 

Den första kvarten kändes direkt plågsam. Inte den allsvenska matchen HBK-MFF i sig utan Markus Rosenbergs första 15 minuter. Rosenberg såg långsam ut, var inte vän med varken gräset eller bollen. Han slog många enkla bredsidor på tre, fyra meter alldeles för nätt. Han missade ett friläge mot en 18-årig målvakt. Han kom fel i många situationer, alltså sprang fel, fick inte med sig bollen  och även när han fick en bollen ovanför marken misslyckades han totalt: det inlägg som han från perfekt position lyckades nicka tre, fyra meter över. ”Mackan” fixerade bollen, hoppade upp, nådde märkligt nog inte den som han ville och styrde den med all kraft bort mot cateringtältet.

 

I det ögonblicket såg Markus Rosenberg ut som en överårig, före detta MFF-are.  Det blev inte bättre av att han minuterna senare slog ett dåligt inlägg på en motståndare och sedan satte andrabollen två meter bakom Cibicki vid straffpunkten.

 

Cibicki cyklade in bollen, den unge ganska duktige hemmamålvakten missbedömde stutsen och det blev ett verkligt läckert mål till 2-0. Rosenberg får av CMores experter mycket beröm, speciellt för passningen till Cibicki. Jag hoppas inte ”Mackan” hör lovorden, läser de höga betygen, känner alla ryggdunkningarna för det var inte ”Markus Rosenbergs match, inte den här gången heller. Trots att han fick spela på gräs. Hemma mot Sundvall tog han vackert ned Yotums perfekta passning och gjorde effektivt sitt första tävlingsmål för säsongen. Han har haft det trögt, han hamnar allt mer ofta i offsidepositioner de få gånger han överger sin småfalska nummer tio roll. Får han skottchans hinner motståndarna numera alltid blocka, eller bryta.

 

Utan tvekan är Rosenberg en fantastisk bra spelare, när han inte tar onödiga röda kort och är lite mindre seg och trög än den här Påskdagen i Halmstad. Eller? Om jag inte sett Rosenberg tidigare hade jag sagt att det här är en spelare som ser trött och mätt ut, redan i tredje omgången. Ett par kilo alltför många, en ovilja att ge allt på en plan som är förnedrande för en spelare med hans meriter. En spelare som börjar känna locktonerna  av det bekväma, och tre i första hand enkla poäng istället för att gå ut och bara vinna matchen. Faktum kvarstår – Rosenberg såg inte bra ut i går. Emellanåt såg det ut som om han verkligen ville, ofta resulterade det enbart i en tappad boll, en Rosenberg liggande eller sittande i det gräs han hatade med en uppgiven gest eller grimas eller var det bara som han halkade, knuffades, fälldes  och föll – det domarna alltmer sällan ser och belönar.

 

Det är lite märkligt att Rosenbergs eventuella fall från parnassen sker samtidigt som Cibickis karriär lyfter. Cibicki ser ut som allt det Rosenberg själv var för 13-14 år sedan. Då när han var utlånad till Halmstad och förnedrade MFF på Malmö Stadion med tunnlar och aviga 90-gradiga dribblingar. Låt oss hoppas att den riktige Markus Rosenberg snart reser sig upp och gör säsongsdebut.

 

 

Annonser

About this entry