Den olyckliga målorgien

Det kan förefalla märkligt att dissa en match som slutar 4-4 för dåligt anfallsspel men så var det. Elfsborg–Östersund borde ha slutat 0-0 men en rad individuella, och strukturella misstag av skrämmande natur bäddade för den här olyckliga målorgien.

 

Jag har tidigare klagat på Elfsborgs uteförsvar och Östersunds boxspel. Blev inte mindre säker på att jag har rätt efter gårdagens åtta mål. Men jag tycker också att Elfsborg är än mer naivt och impotent än vad jag föreställde mig. Delvis för att deras bäste offensive spelare ( och mest egoistiske) saknades i går. Jebeli är duktig med boll men lika självisk och dålig på att värdera. Med honom hade Elfsborg skapt fler målchanser men också släppt till fler.

Målen:

1-0 Andreas Andersson spelar en högriskboll till felvändspelare fem meter utanför straffområdet som är markerad – då måste man slå den passningen exakt, inte en meter fel.

2-0 Douglas Bergquist ser ut som en korpspelare när han istället för att gå på kropp i egen box försöker sparka bort bollen och sparkar i luften.

2-1 Elfsborgs högerförsvar låter Ken Sema springa 30 meter in tlll närmaste stolpe med bollen. Borde varit straff först, inte säker på att domaren släppte den.

2-2 Ghoddos omarkerad mot samlat försvar.

2-3 Axeldragningen sker utanför straffområdet men det är ingen press på bollhållaren samtidigt som backlinjen står relativt högt och rakt.

2-4 Minste spelare får nästan stå och nicka in långt inlägg vid bortre omgiven av försvarare. Å andra sidan borde Kevin gått ut och plockat / boxat men det är väl hans enda stora svaghet – rädslan för trafik och tacklingar.

3-4 Tom Pettersson sparkar i luften

4-4 Andreas Andersson försöker hålla en boll han borde boxat, Douglas Bergquist går bara på kropp och struntar i bollen.

 

Jag är inte förvånad av att Elfsborg backade hem och misslyckades med att försvara som ett lag  – så fort ÖFK överbelastade en kant kom de igenom. Elfsborg hade alltför många, unga, spelare som inte är defensivt vuxna än. Och Elfsborg skapade en enda målchans som inte var frukten av ett stort misstag hos motståndarna – den smällde Frick långt upp på läktaren i ett försök att finna bortre krysset.

 

Östersund har samma problem som tidigare, inga bra boxspelare. Ghoddods kan bli det men försvinner alltför ofta och alltför länge. Därimellan är han av hög allsvensk klass.  Johan Bertilsson får sällan spela. Nu är Grahams gamle favo  Hopcutt äntligen tillbaka och han har utan tvekan målsinne. Men räcker det på den här nivån? Straffen var bra, nicken var bra men gratis. Är han inte alltför lätt och liten att flytta på? Dessutom tycker jag att Bachirou fortfarande är en klass sämre än i fjol. Medan Ken Sema är en klass bättre. Curtis Edwards är egentligen ingen allsvensk spelare men gör så mycket bra utan boll att hans medverkan ibland är motiverad. Fast inte som startspelare, tycker jag. I går började han som defensiv forward, sprang och störde uppspel, tog massor av löpningar utan boll och slutade som högerback.  Mångsidig, nyttig men kanske inte spelaren som start i ett lag på övre halvan. Och det är detta som oroar mig vad gäller ÖFK – de borde ha haft fler poäng med tanke på vilka dåliga motståndare man mött. Nu kommer många matcher mot mycket bättre motstånd och jag är rädd att de i början av juni ligger nära kvalstrecket. Speciellt ifall Andreas Andersson får förnyat förtroende. Hans problem från tiden i  Gefle består och fläckar hans utan tvekan mycket höga potential: alltför många enkla misstag och dåliga värderingar.

Annonser

About this entry