TV och klickkåtheten skadar journalistiken

 

Sportbladet nätupplagan, 11-05-17

Jag har alltid beundrat Erik Nivas fotbollsprosa. Han skriver bättre och med mer kunskap än kanske någon annan svensk fotbollsjournalist. När han skriver är det långt, ingående, självständigt och med förutsättningen att varken människan eller fotbollen är en ö.

I TV är det nästan tvärtom. Erik Niva generaliserar och avger definitiva, sirligt formulerande omdömen som inte alltid är så bra och korrekta. Jag är medveten om att de svenska fotbollskanalerna kräver denna form av dramaturgi  och jag förstår att det är en viktig roll för byggandet av Erik Nivas ”brand” men det gör mig ibland besviken. Det är som om Erik i TV-studion tvingar sig vara mer ö-lik (jobbigt ord där).

När nu hans skrivande allt mer influeras av TV-tyckandes definitiva domar och omedelbara utnämningar drabbas jag av besvikelsens återfall. Jag har förståelse för att kvällstidningens dramaturgi kräver detta men jag hade känslan av att han och Simon Bank stod över det – att just det faktum att de var så modellerande/resonerande var en av skälen till att de var bäst, och mest lästa.

Med tanke på Juves historia, hur kan Erik veta att de är den sundaste klubben ( eller minst osunda som jag nog själv hade valt att formulera det)? Vad vet Erik om Juve som inte andra vet? Varför måste han vara så bestämd om saker han rimligtvis inte vet så mycket om, de vill säga vad som sker bakom kulisserna på Europas mest skandaliserade storklubb?

Sportbladet nätupplagan, 11-05-17

Likadant när han dagen efter är i Madrid – varför måste just publiken där vara den mest högljudda? Jag är medveten om att det inte är Erik som sätter rubrikerna men ifall han ville hade han naturligtvis kunnat korrigera detta begär över att allting, varje gång ska vara så överdrivet, historiskt, bäst , värst och mest? Blir dina texter och din prosa bättre av att det du upplever den här veckan måste vara så maxat? Ställer det inte krav på att det nästa vecka måste vara mer ännu mer maxat, allra sundast, allra högljuddast, allra allra…

Snälla Erik, försök skilja på de olika rollerna och den annorlunda journalistik det fodrar, fortsätt odla den självständighet och pragmatism vi beundrar dig för, bli inte ytterligare en klickkåt ”rubrikjournalist” som svensk fotbollsjournalistik är överfull av.

Annonser

About this entry