Rasmus Bengtsson och fotbollsinvaliditet

 

”Till slut hjälpte inte sprutor och när SM-guldet var säkrat i Falkenberg, bestämdes att operationen skulle tidigareläggas. MFF-läkaren Pär Herbertsson gick in och rensade så mycket han kunde i knät.”

 

Fotbollsexperten Max Wiman på Sydsvenskan skriver vad MFF-are säger. Jag som prenumerant kan kanske inte begära att han ska utföra någon slags journalistiskt arbete vid sidan av förmedlingen av godkänd MFF-information. Förra gången jag läste något han tänkt ut alldeles själv (”obegripligt att peta Eikrem”) blev det inte så värst bra. Eftersom Max Wiman dessutom tidigare skrivit okritiska hyllningsartiklar om MFF-läkaren Pär Herbertsson förväntar jag mig inte så mycket journalistisk källkritik.

 

Samtidigt tycker jag att han borde tänkt efter, vetat lite mer om knäskador eftersom det är en del av hans jobb eller ja, kanske till och med frågat någon som inte är avlönad av MFF om råd. För det är ju så att även om Pär Herbertsson är en ortoped i världsklass bland vännerna på  Sydsvenskan är han omstridd. Lika omstridd som hans föregångare som MFF-läkare (och korsbandskirurg på MAS/SUS) var ( den som sövde ned den legendariske Roy Andersson och korsbandsopererade denne utan att först fråga som fick till följd att Roys karriär förstördes).

 

Pär Herbertsson var direkt eller indirekt ansvarig för de misstag och den arrogans som förstörde Ivo Pekalskis karriär. Jag fruktar att vi nu även kan lägga till Rasmus Bengtssons namn på den listan över förstörda fotbollskarriärer efter att ha läst det här: https://www.sydsvenskan.se/2017-06-09/efter-semestern-blir-vi-en-spelare-till-i-truppen

 

Alla vi som fått cortisonsprutor vet att vi inte blir bättre av sprutorna, det bara tar bort smärtan ett tag. Och ju fler vi får desto sämre mår leden, i det här fallet knäet. Här är en neutral mycket utförlig text om problemet: http://www.time-to-run.com/se/skador-behandling/de-5-vanligaste-skadorna/loparkna-chondromalacia

 

I texten om löparknä (vilket jag förmodar är Rasmus problem/diagnos – Wiman nämner ju av någon märklig anledning aldrig det) står tydligt att: ”Cortisonsprutor är ineffektiva”. Och detta är alltså vad Herbertsson troligtvis pumpat Rasmus Bengtsson full av under förra säsongen?

 

Vad man kan säga om cortisionsprutor, och alla ingrepp i knän generellt är att ju mer man gör desto sämre blir det. Inte nödvändigtvis men allra oftast. Brosket är en slags skyddsmekanism och smörjmedel av hormoner. Tar du bort brosket eller gör stora ingrepp i knäet reagerar kroppen ( något förenklat) med att blida nytt brosk/ eller broskliknande vävnad för att ge samma funktion vilket enbart resulterar i mer ”brosk” med ännu skrovligare yta och som följd av detta ännu mer smärta.

 

Hade operationen och rehab gått så bra som Daniel Andersson (Roys son) hävdar den gjort i texten borde Rasmus Bengtsson (cirka  30 år, BMI under 35, elitidrottare…)  varit där han nu är i januari månad, allra senast. Det tror jag och andra knärehab-haverister är överens om. Jag lägger till en länk för att ni läsare ska kunna ta del av vilka operationsmetoder som finns och dess rehabtider. Vissa amatörer som inte skött rehaben var fått vänta i flera månader men jag förutsätter att Rasmus Bengtsson har haft all medicinsk expertis tillgänglig. Och ändå har det alltså tagit sju månader innan han kan springa för fullt: http://specialistcenter.nu/sv/operation/misc/cartilage-injuries.php

 

Det finns tyvärr all anledning att frukta att Rasmus Bengtsson inte kommer spela så mycket i MFF den här säsongen, ifall nu inte Herbertsson fortsätter att spruta in cortison i knäet. Det finns en uppenbar risk att Rasmus Bengtsson/ Pär Herbertsson offrade Rasmus karriär i utbyte mot SM-guldet 2016. För att parafrasera Hamlet: där är något väldigt fel i den här historien om Rasmus Bengtssons knä.  Vad man kan konstatera är att han och hans knä knappast kommer kunna tillföra MFF något i CL-kvalet.

Annonser

About this entry