Drömmål som drömmål

Daniel Kindberg hade ett drömmål. Han mår bra i dag. Hans galna profetior börjar förverkligas.

Jag minns när jag allra först träffade alla ÖFK-spelarna i september 2014. Jag stod på scen och presenterade Författarlandslaget, de satt i publiken och ”ordföranden” var bortrest. Fast ”ordföranden” var ändå där. Han hade spelat in en video inför mötet mellan oss och ÖFK och vi började med att se tillsammans. Där han bland annat slog han fast att målet för dåvarande tolvtelaget i Superettan var internationellt. En del verkade rätt nöjda över att ordföranden var relativt frånvarande, andra log lite generat.

 

Jag minns att jag tänkte att av alla galna fotbollskarriärister jag träffat på så verkade Kindberg lätt topp 3. När vi arbetade med hans text i boken, och det var rätt mycket jobb för ord är viktiga för Daniel Kindberg så förändrades gradvis min bild av honom. Det finns även en sund pragmatiker i honom. Nu förverkligas hans dröm och vision,  för var dag verkar han alltmer växa in i rollen som visionär realist och sanningssägare med höga målsättningar.  Ibland blir det omvägar, ibland genar han men han tar sig till målet och avslutar.

 

Ghoddos satte foten till 1-0 mot Galatasaray och det var ett drömmål ända från egen planhalva. Och Jamie Hopcutts drigglingsraid var också ett drömmål. Han som i allsvenska premiären skadades och var borta ett helt år och ännu inte riktigt är mogen att starta en match. Att han som faktiskt lade av med fotbollen för att han inte kom någon vart och började spela med ett lag i fjärde amatördivisionen, typ svenska sexan eller sjuan… .. att han ( die hard Man United fan) får avgöra är så vackert att man nästan blir tårögd.

 

Hela ÖFK är en saga och en dröm med osannolika mål som nu börjar realiseras. Det lustiga är att jag har en liten, liten del i den. Mikroskopisk men än dock. Jag är väldigt stolt över det. I våras gick jag till och med gått med i supporterklubben Falkarna.

 

 

 

 

Annonser

About this entry