Axén, Haglund, CMore, Orrenius och Offsides framtid

Jag skrev lite om Johan Orrenius Alexander Axén-text. Det blev så långt och intressant att jag bröt ut den.

De 12 sidorna i Offside om Alexander Axéns nya liv känns i det här sammanhanget (med tanke på ett nummer fullt av historia salufört som nyheter) oerhört aktuella och fräscha – Axén har ju precis blivit ”expert” på CMore som samarbetar med Offside så det är just här och nu närmast att betrakta som en reklamtext. Likväl är den bra, till skillnad från Axéns externa studiosamtal. Där sitter han i en stor studio och vänder alltid ryggen och den kala skallens botten mot tittarna när storbildskärmen visar en människa som intervjuas. Känns som Lektion 1 i studiokunskap men uppenbarligen vågar ingen säga det till Axén (liksom att ingen vågar säga till Erik Edman att man ska sluta återberätta händelser vi sett och sett repriser på minuten före. Du behöver inte tala om vem som sköt och hur och att det inte blev mål utan det blev istället …). Sådant och andra ständiga fall av brist på professionalitet stör mig i CMores sändningar. Varför vågar ingen korrigera misstagen? Duktiga medarbetare som Granquist, Dubbel-Anders, Taco med flera vågar påtala fel – ju sämre medarbetarna är desto oftare tiger de. Antingen för att de inte förstår eller för att deras självförtroende sviker.  Axén och de andra oskolade ”experttalangerna” (för att inte nämna flertalet ”kommentatorer”) skulle behöva en tränare…

I Offside hade jag gärna läst mer om relationen till AIK – klubben han älskar. Borde finnas rätt många bra historier om kluven kärlek och passionerade dilemman där – ifall Axén vågade öppna sig.

Sedan sa faktiskt Axén något intressant i studion i söndags om Magnus Haglund – att denne är en mycket bättre tränare i dag än när man tog SM-guld med Elfsborg 2006.

Är han det? Han kan säkert mer om fotboll, han känner vissa spelare mycket bättre och kan säkert analysera på en annan nivå, bland annat tack vare alla nya fantastiska hjälpmedel – men är han också så självklart en bättre fotbollstränare och ledare av unga fotbollsspelare?

Kanske känner han vissa spelare alltför väl nu? En relation som kanske ibland påverkar hans förment objektiva omdöme? Kanske känner han klubben alltför väl? Kanske framstår det på ett plan lättare att känna klubben men det ger också en annan kravbild, på resultateten och på människan bakom tränarrollen. Och hur länge kan man vara en bra tränare?  Jag har känslan av att när du väl når elitfotbollen har du kanske tio år där – sedan har du tappat alltför mycket nyfikenhet, intuition, känsla, motivation e t c om du inte är på den allra översta nivån – är det inte så att samtidigt som man teoretiskt sätt blir en bättre tränare så har samtidigt Magnus Haglund blivit en sämre tränare?

Sånt hade jag velat läsa om i reportaget om Axén – en av landets mest frispråkiga ”tränarprofiler” (han är ju inte tränare i dagsläget).

I förlängningen av det skulle jag vilja höra Axén säga något om det här med att tränare aldrig ska återvända till den klubb de en gång lämnat – för det slutar i princip aldrig lyckligt. Vad är det som händer, varför blir det alltid så himla fel?

Och är det likadant med Offside – kanske skulle de behöva mer än en ny annonschef eller vad det nu var som man tyckte var viktigt att ägna redaktionellt utrymme åt – kanske borde man göra om Offside för just nu känns det ungefär som om inget hänt sedan den drogs igång för snart 20 år sedan. Jag förutom att inga stora spelare eller tränare uttalar sig för tidskriften. Och med tanke på vilka plattityder och självklarheter de svars-repriserar i TV är det nog lika bra det.

 


About this entry