När huden bestämmer medaljfördelningen

Det är ovanligt med fel kroppar i rätt idrott. För kunde man se ut lite hur som helst, hade man bara talang och vilja. I en tid när de flesta har talang och vilja går inte längre att vara 160 cm basket- eller volleybollspelare. Eller kvinnlig sprinter med kvinnligt bäcken. Eller simmare med små händer och fötter. Eller…. Dessutom utvecklas kropparna ofta av idrotten. De bästa manliga tennisspelarna i världen har en cirka centimeter kortare arm, och en längre – i fall de inte är tvåhandsfattade. Mät armlängderna på en äldre bowlingspelare eller kulstötare…

 

Det finns hur många fantastiska belägg för att kroppen reagerar på träning – inte enbart musklerna utan även skelettet. Och huden.  Eller ja, den reagerar inte på träning men kan ändå vara avgörande för framgång.

 

Huden, alltså inte hudfärgen, utan huden i sig kan vara en avgörande faktor när det gäller lycka eller misslyckande i världseliten.

 

Ta Paula Radcliffe, den bleka skotskan som sprang så oerhört fult att man nästan höll mer på de dopade, totalt anonyma kinesiskorna i hennes skugga – bara för att de där svängande, groteskt höga armbågarna och det mest plågade ansiktsdragen sedan Emil Zapopek bara gjorde fysiskt ont att iaktta. Hade Paula spelat fotboll hade hon aldrig klarat sig mer än tio minuter utan två gula kort. Hon kunde inte heller växla tempo vilket gjorde att allt under 10 000 meter funkade mindre bara – hon fick göra jobbet själv och sedan spurtade de andra om henne på sista varvet.

 

Men på långa löpdistanser gick det bra. Väldigt bra. Hon var överlägsna alla konkurrenterna förutom på de två OS (Aten och Peking) hon deltog i misslyckades hon totalt. Vilket berodde på huden, inte att den var skotsk utan på att hon var längre än konkurrenterna. Mycket längre.

 

Paula var huvud högre än nästan alla i fältet på OS. Men istället för att vinna bröt hon i Aten (35 grader) och plågade sig in på en 23:e plats i Peking. Däremellan vann hon nästan varje maratonlopp, med marginal. Speciellt om det gick på morgnarna i skotsk väderlek.

 

Det är huden som temperatur-reglerar kroppen. 173 cm Paula hade lite hud i förhållande till längden medan kortväxta personer har lika mycket hud men bara är t e x 150 cm – som kinesiskan som vann i Aten. Hennes hud kan hålla nere temperaturen på en acceptabel nivå och släpa ut mer värme medan Paula kropp stängde ned efter att hon nåt över 40 grader. Hade hon fortsatt trotsa hade hon troligtvis dött.

 

I ett ps läser jag att en av de många goda effekterna av amfetamin är att den stänger av hudens/nervernas varningssignaler till hjärna och på sedan tillbaka till hjärta.  Det berättas i boken om en collegecoach i am fotboll som frikändes efter att en av hans spelare avlidit av värmeslag. Det visade sig att killen i hemlighet åt amfetamin för att blockera sin ADHD.

 

Amfetamin brukar anges som dödsorsak för Knud Enemark Jensen-medlem av det danska lagtempot över 100 km cykel i Rom. Men enligt danske hjälpprästen och cykelförfattaren Søren E Jensen i boken ”Rumsas syge svigermot” (Rumsas sjuka svärmor) hade han istället överlevt ifall han käkat amfetamin.

 

Den danske ledaren gav alla fyra Ronicol vilket sänker blodtrycket. Tre av cyklisterna fick yrselattacker och drabbades av värmeslag i den 40-gradiga hettan 1960. Den fjärde Niels Baunsøe märker inget vilket Jensen förklarar med att Baunsøe troligtvis tagit amfetamin som inte sänker blodtrycket. Jensen stöder sig på en bok av Verner Møller som menar att amfetamin hade räddat cyklistens liv.

 

Inte säker på att det stämmer men det är intressant. Hade Paula tävlat på den tiden  alla tog amfetamin, även fotbollsspelare, hade hon förmodligen vunnit, eller dött.

 

En del av detta står att läsa i en översatt, och dessutom väldigt dåligt och slarvigt översatt bok men det är ändå den titeln jag tycker allra bäst om av årets böcker – Sportgener (Lava förlag).  Återkommer till den.

 

Ps Rumsa var en Tour De France cyklist i Festina-stallet som hävdade att en hel bagagelucka full av EPO var till hans sjuka svärmor i typ Kaukasien.

 

 

Annonser

About this entry