När jag förlorade min svenska svendom…

Theres a first for everything. Min svendom vad gäller svensk damhandboll rök precis all världens väg. Debuten var främst motiverad av att jag läser i Köpenhamn och bara måste kolla när Danmarks främsta idrottsutövare ”sends ud i mørkret” som danska Politiken sammanfattar det.

Dansk damhandboll har jag både sett och läst flera böcker om men svensk, det har känts alltför haussat och göteborgskt. Dessutom tror jag att jag har en del traumatiska minne av svenska handbollstjejer från tiden när jag själv var aktiv. Handbollstjejerna var ofta ganska fyrkantiga, långsamma, blev sällan Lucior – på min tid. Då stod de och bollade tills någon sköt från nio meter. Dagens damhandboll liknar mycket herrhandbollen (väl den lagidrott som är mest könsneutral?) men det var frapperande hur ensidig den var. Danmark sköt i de fantastiska blocken säkert 10-12 gånger medan Sverige gjorde ALLA mål från 6 meter. Ska bli kul att se den historiska semifinalen.

Annonser

About this entry