Glenn Hysén och bögskämten

De finns de som älskar Glenn Hysén och fotot av en engelsman som greppar en annan engelsmans testiklar. Jag är inte en av dem. Är tyvärr innerligt trött på Hysén och bögskämt – om inte annat så för det faktum att man försöker distrahera motståndare genom att säga och ta dem på känsliga ställen i varje match i herrseniorfotboll (undrar om det är likadant i damfotboll?). Och att de flesta av ”våra” omklädningsrum innehåller tyvärr fortfarande  bögskämt.

 

Omslagsbilden på Vinny Jones och Paul Gascoigne är väl 30 år gammal – från tiden då Petter Karlsson var det roligaste som fanns att läsa på fotbollsvenska och Glenn enbart fick rubriker på sportsidorna. Jag misstänker att en del av de här ”ögonblicken/skrönorna i ”Fotbollens galnaste ögonblick” (Ekerlids) varit med i flera av hans tidigare böcker om samma ämne. Med detta sagt – gillar man Petter Karlssons humor (och Glenn som står som förordsförfattare) är det här naturligtvis ett måste.

 

Själv blir jag lite besviken på Petter Karlssons ständiga återberättande av skrönor, den ena mer absurd och falsk än den andra. Visst, det är ju roligt (och Petter skriver bra) men även författaren vet ju att det i bästa fall är grova överdrifter. Personligen har jag lite svårt för sånt, speciellt ifall man upprepar det gång på gång. Jag tyckte det var jättekul för 30 år sedan, precis som bilden var fantastisk, då – de första hundra gångerna man såg den. Nu får jag känslan av att man utnyttjar idrottaren, fotbollsspelaren och läsarna för att tjäna lite lätta pengar även om man påstår att man sprider dessa direkta lögner och påhitt av kärlek till sporten och spelarna.

 

Nu kommer Lars Nylin till våren med en liknande bok och den ska ha mer människa, mer spelare och mer realism – ser fram emot den med spänning. Kan man skriva underhållande, roligt och bra om säregna fotbollsspelare utan påhitten, utan överdrifterna, utan de älskade skrönorna?


About this entry