Hästlobbyns otyglade triumf

Två skitstora politiska triumfer på samma dag, en i riksdagen och en på Idrottsgalan, gjorde att hästfolket i går knappast kunde tygla sin glädje och stolthet. Sällan har en simpel måndag haft så stor politisk betydelse för ett enskilt ”specialförbund”. Säg så här: hästfolket och den relativa folkrörelse de utgör ligger nu hästlängder före resten av den svenska idrottsrörelsen. Den utgör nästan en egen autonom och grymt stark del av Riksidrottsförbundet, inte minst ekonomiskt och idrottskulturellt.

 

Nu togs inte beslutet just ”i” riksdagen men var en konsekvens av parlamentarismen. Att en socialdemokratisk regering efter hundra år av klassmotsättningsmässigt motstånd och förakt till den besuttna ridsporten gav upp och erkände den som skatteavdragsmässig friskvård likt alla andra är stort. Inte helt oväsentligt i sammanhanget är det väl inte att man väntade med beslutet till ett valår – det märkliga är väl snarare att erkännandet inte kom under det åtta år långa borgerliga/moderata väldet vilket egentligen säger allt om hur misslyckad Alliansens kultur-och idrottspolitik var. Att inte de åtta åren KO-anmälts säger allt om hur svaga och helt utan reellt politiskt inflytande dessa två stolta men maktlösa ”folkrörelser” är. Kultur och idrott är realpolitikens två ”bastardliknande” bonusbarn, styvmoderligt behandlande sedan sekler tillbaka.

 

Att man får göra friskvårdsavdrag även för att sitta på en häst är väl ganska OK. Personligen tycker jag att det skulle ingå något slags ryktningstvång eftersom i fall man inte själv sköter hästen utan enbart skrittar omkring på godset och smackar är det inte mycket mer friskvård än vanlig, vardaglig e-sport.

 

På kvällen manifesterade så hästfolket åter sin makt och inflytande genom att alldeles själva tilldela Peder Fredricson ”Jerringpriset”. Ridsportförbundet är framgångsrika på kampanjer och Jerringpriset har med få undantag varit resultatet av annat än olika specialförbunds envetna kampanjer för att få alla medlemmar att rösta. Att det skulle vara ett uttryck för ”svenska folket” är en av dessa den svenska idrottsrörelsen många stora, offentliga halvlögner. Nu var säkert Peder förtjänt av priset (det är nästan den ende elitryttare jag hade riktigt bra kontakt med när jag skrev ridsport för TT) men det kommer till priset av den misstänksamhet och moraliska devalvering som alla kampanjer indirekt skapar – oavsett berättigande, oavsett hur högt hindret egentligen var. Grattis Peder och Hästsverige!

 

Annonser

About this entry