Öl och framtiden för OS

I går mötte jag Eddie. Han är en liten giraff som älskar att bygga med Lego och sedan snabbt krossa det han ägnat timmar till att skapa. Bilar, flygplan, båtar, hus och Gud vet vad – allt  ska hastigt demonteras, omstruktureras och återfödas till något nytt, ännu okänt.

 

Eftersom vi möttes på ett releaseparty i en extremt innovativ, internationell miljö (engelska var vanligare än svenska) och att jag och Eddie byggde en hel del i det där havet av Lego som låg i en pool använde jag sedan Eddie som förebild – man måste bryta ned det man byggt, man måste ständigt hitta nya vägar åt kreativiteten och sedan ha modet att krossa (eller på annat sätt avyttra det gamla) så fort det stelnat.

 

Längtan efter förnöjsamhetens soffa (den längtan vi alla ibland känner) är farlig ifall man vill leva och inte enbart förlusta sig. Rörelse är vad som definierar liv.  Ett liv, eller en lek, är ingen inget liv eller lek utan att det utmanas och vågar förändras ( jag inser att man kan ifrågasätta min egen förändring när jag istället för att mingla, långa stunder föredrog att hänga i Legohavet med klossar i högernäven medan jag hinkade öl med vänstran…).

 

Få saker är dock så förstelnade som den värld som OS är symbolen för. Det är en förhistorisk existentiell grotta och blott engelska fotbollsmanagers,  religioner, kungahusen (och annan nationalism) kan väl konkurrera. Det är en av anledningarna till att jag ”vägrar OS” – det enda som utvecklats i OS de senaste decennierna är dopingen. De har verkligen modet att utvecklas och förändras så på sätt och viss är de dopade en förebild, även om vi inte ska ta det alltför bokstavligt.

 

Därför föreslår jag att man kastar ut en del av de gamla och tar in nya sporter – gärna sådana som förenar olika grenar. Så bygg ut nordisk kombination med skidorientering, konståkning och rodel så att det blir en fem eller sjukamp.  Ta bort all skjutning och extremsporter som shorttrack – den ”sporten” påminner mig alltid om Bob Lindemans träningsmetod där den dumme fotbollscentern i Halmstad (med ”Svängsta” eller Mikael Boman som förebild?) fick springa och ställa sig i hörnet av det runda tornet.

 

In istället vill jag ha ”e-sport” som inte skiljer sig nämnvärt från golf, skytte eller bågskytte mer än att man sitter inne och då blir det automatiskt en vintersport.

 

De två sommaridrotterna, och en del andra, ersätts av att vi dels integrerar det allra bästa av paraolympics i Sommar-OS och dels tar med vad som på Netflix kallas ”Beatmaster”.

 

Det är en slags Ironman vad gäller inte enbart benstyrka och uthållighet utan även helakroppen-styrka, smidighet, balans, koordination och förmågan att tänka snabbt och beslutsamt. De idrottarna är supertränade (ok, inte indierna…). De klättrar, hoppar, springer och klänger. De två franska bröder som vann var bland de mest fantastiska idrottare jag sett överhuvudtaget.

 

Det är dags att ”De olympiska lekarna” och IOK inser att enfaldiga idrotter hör till historien. Som nästan alla lagidrotter och de otaliga variationerna på samma fåfängda tema – låt dem ha ett eget liv, de klarar sig utmärkt utan OS. Liksom Eddie kommer göra med en sådan dynamisk och modig attityd till vad som är lek och kreativitet.

 

 

 


About this entry