Landskamp i Rom

För tredje våren i rad möter vi i kväll Italien, på Pius den XI Arena. Den ligger en hög utspark från Vatikanstaten. Strax ovanför den katolska världens mittpunkt (straffpunkt kanske är mer adekvat vad protestanters eventuella geografiska centrum?). Vi, det svenska författarlandslaget i fotboll (vars kapten jag har ynnesten att vara) är ovana vid sena kvällsmatcher och brukar alltid spela på förmiddagar eller eftermiddagar, i samband med litteraturfestivaler. Det här är en ren vänskapsmatch, gäller inget mer än äran – varken på planen eller på det offentliga litterära diskussionsmöte, som genomförs före matchen i det italiensk författarförbundets lokaler invid Tibern.

 

Allt blir bra hur det än slutar, nästan. Själv har jag varken förberett något anförande eller ska stå i mål eftersom jag ligger så långt efter med både bokmanus och målvaktsträningen och kommer istället berika mittfältet med min närvaro. Har genomfört två träningar som utespelare och det kändes överraskande utmärkt. Cykel-, gym- och yogaträningen verkar ha gjort mig både snabbare och mer ”outtröttlig”. Nu är förstås årets mål inte fotbollen (varken landslaget eller Gröstorp) utan Cykel-VM i USA i augusti men i min kropp hör allt samman, både träning och skador och vilja.

 

Så jag ska nu värma upp med fyra, fem timmars cykling i Rom i hyfsat tempo före ”förmatchen”. Om det går kommer jag och vår andre PT, Fredric Askerup, ta var sin kant som wingbacks och springa upp och ned. Försvara ganska centralt och erbjuda ständiga passningsmöjligheter i uppspelen. Vi kompenserar bristerna i snabbhet och teknik med tålighet och illustrerar begreppet bollinnehav på ett mycket ödmjukt vis.

 

Italien är som alltid väldigt tekniskt men lär sakna sin snabbe striker, och kapten, Francesco Trento. Vi får som i de flesta matcher lite på vår organisation, vårt strukturellt svenska tänkande och framförallt fysik, i alla fall i ett par ben. Ska bli kul. Förhoppningsvis hinner vi lägga ut någon bild och referat på vår fb-sida före den sena kvällens bankett på nån restaurang och bar i Romnatten.  Och på söndag är det en annan fotbollsmatch i Rom, dock inte den futsalmatch mot italienska landslaget för mentalt efterblivna som jag hoppats så mycket på. Den blev tyvärr inställd, substitutet, på Olympico med samma sena avsparkstid som vår, är en klen tröst. Och de lagens spelare kommer garanterat inte gå ut och äta och dricka tillsammans efter matchen och de missar förmodligen även den litterära uppladdningen.

Annonser

About this entry