Gamla, fula och defensiva – Sverige satsar på ”sustainability

Efter sju svåra säsonger bytte Sverige förbundskapten. Ökenvandringen orsakades av att förbundet saknade pengar – de ansåg sig inte ha råd att anställa en kvalificerad efter fiaskona i de två senaste EM-turneringarna – på grund av att man försökte delfinansiera en arena senare döpt till det ursvenska men urvattnade begreppet ”Vänner”. Nu körde förbundet (som av tradition alltid leds av snåla smålänningar) en ovänlig budgetvarianten med taskiga förutsättningar: en ungdomstränaren helt utan internationell erfarenhet fick en enda vecka på sig att fixa laget inför första, indirekt avgörande, kvalmatchen mot Holland hemma. Mot alla odds och tack vare holländsk arrogans och mycket tur fick Janne Andersson oavgjort som sedan, tillsammans med den oförklarligt stora 8-0-segern mot Luxembourg, såg till att det avlånga, konstgrästäta, men nästan obefolkade landet i norra Europa tog sig till Ryssland.

 

Obefolkat var det däremot inte i Sveriges straffområde i den märkliga hemmavinsten mot Frankrike eller i de två playoffmatcherna mot Italien (1-0, 0-0).  Otrolig tur, italiensk forwardsbrist och en väldigt låg destruktiv 4-4-2-formation där de två närmast pensionerade så kallade anfallarnas främsta uppgift var defensiv ordnade avancemanget. På två matcher hade Sverige i princip endast ett enda, och dåligt, avslut mot Buffon vilket träffade ett ben och rullade in i fel hörn: tillfällig svensk eufori och hybris.

 

Det glänser och glimmar inte längre om de gula och blå. Zlatan och Isaksson har slutat och dagens trupp är, liksom deras ledare, nästan helt anonym. Lindelöf är mittbacksreserv i Man United, Forsberg förgrundsfigur i ett halvdant Bundesligalag. Resten är spelare i bottenlag runt om i Europa, överraskande många i andradivisionen och ett genant antal givna startspelare, fem, spelade inte ens hälften av seriematcherna i sina lag vilket ger landets två största men besynnerliga fördelar: a. de har förhållandevis fräscha (men gamla) ben efter att ha fått vila och b: många motståndare kommer underskatta dem.

 

55-årige Andersson betonar ständigt vikten av kontinuitet i truppen och tydlighet i rollerna vilket även hans utvalda spelare utpekar som förklaringen till ”Miraklet i Milano”. Efter att ingen spelare i den inhemska ligan platsade i VM-truppen fick han mycket kritik. På Zlatans tid hade inte enbart stjärnorna utan huvuddelen av spelarna invandrarbakgrund även fotbollskulturellt. Andersson litar på sina blekhyade tvåvägsspelare – de som tog Sverige till VM skulle även med till slutdestinationen, kontinuitet var viktigare än föryngring.

 

Sverige har en av de allra äldsta trupperna och i princip dissas alla unga svenskar. Få av de som vann U21-EM för tre år sedan är med och av de många unga talangerna valde den före detta ungdomstränaren Andersson istället de snart överåriga utan matchträning.

 

Hur Sverige ska göra mål är den stora frågan. Det är svårt att se ett lag i VM med sämre offensiva spelare men förmodligen räcker det med ett mål mot Sydkorea i premiären och sedan åter den catenaccio-taktik som gav förebilderna tre 0-0-matcher i gruppen och sedan VM-guldet.  Robin Olsen är en duktig men ganska oerfaren målvakt som hoppas på internationellt genombrott. Bredvid Lindelöf rensar en 33-årig lagkapten som efter VM ska runda av karriären i sin barndomsklubb i näst högsta svenska serien.

 

Andersson förlitar sig på ”den svenska modellen” med ett starkt, disciplinerat, väldigt lojalt kollektiv. Det brukade vara en stor fördel men är det inte längre – i princip alla dåliga lag i VM kommer framstå som defensiva och disciplinerade. Inte minst Sydkorea där 0-0 som slutresultat knappt ens kommer vara spelbart. Samtidigt har Sverige vid sällsynta tillfällen en bra, hög press som gav mycket goda resultat i kvalet. När man då erövrar bollen centrerar man alla icke rent defensiva spelare i mitten, får ett numerärt överläge där och charmerar med några sekunder av kortpassningar, ett tillslag och sedan alltid en boll ut på kanterna där en förhoppningsvis omarkerad ytterback slår inlägg. Den duktige men anonyme Celticspelaren Lustig är förste inläggsleverantör men även Bremens Augustinsson snittar tre, fyra inlägg per match. Helst långa, helst höga och så hoppas man på att vunna andrabollar i straffområdet resulterar i målchans eftersom man även saknar bra offensiva huvudspelare.

 

Det är inte svårt att läsa och ändå vann man mycket på denna simpla taktik mot lag som i kvalet underskattade Sverige. Frågan är om VM-motståndarna är lika arroganta? Under alla omständigheter kommer Sverige ligga i botten av tabellen vad gäller bollinnehav, det i Sverige nu så omhuldade ”possesionspelet”. Det kommer inte bli vackert men kanske, kanske räcker det till en åttondel mot Brasilien.

Annonser

About this entry