Vårt enda hopp är VAR  

Jätteroligt för svensk fotboll, och för Svenssons midsommarfirande. Vanligtvis hade miljoner svenskar nu oroat sig för dåliga väderprognoser gällande fredag. Med ”Granens” bredsida är all SMHI-ångest som bortblåst, vi kan säkra en åttondelsfinal på Midsommardagen. Det råder högtryck i Fotbollssverige.

 

Allt som krävs är en simpel seger mot Tyskland. Ja till och med 0-0 kan räcka ifall vi sedan tar poäng även av Mexiko.

 

Senast vi mötte ett revanschsuget Tyskland var på Friends 15 oktober 2013. Sverige tog en tursam 2-0-ledning men förlorade 5-3 och det hade kunnat bli mycket, mycket mer. Senast vi besegrade Tyskland i en tävlingsmatch var…? Jag vet inte. Ullevi 1958?

 

De manglade oss 1974, i EM 1992 och 2006 var det bara ett lag på plan, trots att Sverige hade så många stjärnor i laguppställningen. Vi fick 4-4- i Berlin 2012 men det berodde enbart på att tyskarna lade av vid 4-0 och 55 minuter. Hade det inte varit för Isakssons kanonmatch hade det varit 8-0 vid den tidpunkten. Varför och hur Sverige ens ska kunna vara i närheten av Tyskland begriper jag inte.

 

Kollar lite på statistiken efter Sydkoreamatchen och konstaterar lagen sprang jämförelsevis lite, slog få passningar blockerade få skott men det var VM-matchen med flest frisparkar (20-23 till Sverige), flest bollerövringar (beroende på flest bolltapp på mittbanan: 43-45) och flest rensningar (30-31) det vill säga passningar utan hopp, desperata bortförklaringar för alltför lågt försvarsspel. Tyskland var överlägsna Mexiko på nästan alla sätt – inte minst sprang man mer vilket kan ske verkar konstigt eftersom alla gnällde på att tyskarna stod stilla. Men det blir lätt så centralt när motståndarna klumpar ihop matchen till en liten deg på egen mittplan. Finns inga tomma ytor är det svårt att motivera sig att springa. Samtidigt är det den magiska lösningen på i princip allt anfallsspel VM 2018 – löpningar utan boll. Att centrala spelare korslöper, löper ut på kanter och kantspelare löper in centralt, det gränslösa VM med murar och bollar vars flykt först slutar hemma i nätet.

 

Tyskland är bra på defensiva fasta och Sverige inte så vassa på snabba omställningar (typ sämst) så jag har svårt att se hur vi ska göra mål. Troligtvis försvarar Sverige extremt lågt, har redan hört Janne Andersson plocka fram Italienmatcherna som förebild. HEJA!

 

För mig är det ett avskräckande exempel på fotboll. Att gå vidare och all kollektiv kramp var fint men resten, spelet, borde raderas från minnet. Ifall Sverige verkligen tänker spela så lågt och destruktivt har jag svårt att se hur man ska vinna, eller skapa en målchans över huvud taget. Å andra sidan hittar jag inte heller någon annan taktik eller spelmönster som skulle kunna reducera förlustsiffrorna. Det enda som talar för Sverige, vårt enda hopp på lördag är VAR, att man hittar någon obskyr tysk regelvidrighet som anonyma kontrollinstanser förvandlar till straffar och utvisningar. För där håller faktiskt Sverige världsklass – på Samhälls-VAR: anonyma kontrollinstanser, effektiv samkörsel av dataregister och något fördröjd och fyrkantig myndighetsgranskning. Ligger Försäkringskassan bakom den svenska VM-succén?

 

Annonser

About this entry