Kritiska Hörnan: vad Sverige, Emil och Robin kunde gjort bättre

Så här kan man förklara, inte förlusten, men målen som ledde till att England vann.

 

Svensk hybris:

Jag tyckte att spelarna och media uttryckt en naiv inställning till motståndarna nickspel. Där smög in sig en hel del hybris vilket visade sig vid Englands hörnvariant som gav 1-0. Plötsligt stod Granen ensam uppe vid straffområdeslinjen och såg Maguire nicka in 1-0. Sverige borde ha tränat att försvara mot ”stackar” och screens” men verkade tagna på sängen av den här varianten. England har använt sådana här från första hörnan mot Tunisien.

 

 

Vikten av att spela kontinuerligt:

Det blir problem med en högerback utan matcherfarenhet och kvalité. Tycker Emil Krafth ändå var godkänt i förhållande till förutsättningarna. Det är inte hans fel att han bara spelat tre tävlingsmatcher sedan mitten av november. Det syntes i det ögonblick Emil Krafth tar några steg upp för att ställa offside och Dele Alli tar några steg åt andra hållet och nickar in 2-0. Likaså den vansinniga dribblingen i början – brist på matcher. Emil gjorde vad han kunde men skulle inte spelat. Han skulle inte varit med i truppen om det inte vore för Janne Andersson märkliga och rigida uttagningsprinciper. Det är inte alls samma sak att vara forward, vara samspelt med din kamrat på topp och egentligen bara springa så som du alltid gör i landslaget. Du behöver inte markera, inte vara synkad med de övriga i backlinjen utan kan spela ditt ett spel. Det kan inte högerbackar.

 

Jag trodde detta skulle bli Robin Olsen stora genombrott men jag tycker inte att han riktigt tog chansen. Inte så att han gjorde några tabbar eller stora misstag (utom möjligtvis muren mot Kroos) men han gjorde inte heller de där räddningarna som ger de stora rubrikerna och boostar självförtroendet. Jo, en mot en med Sterling räddade han väldigt bra men jag hade hoppats att han varit närmare båda de engelska målen.

 

Vid 1-0 hade han förmodligen blockat nicken med en gammal hederlig fotparad. Istället för söker han slänga sig och komma ned vilket för Robin är en omöjlighet under de här omständigheterna. Det blir mer som levande charader – målvaktens rörelser kan inte förhindra målet men är en närmast traditionell konsekvens av ett avslut. De Gea hade gjort benparaden, troligtvis även Courtois som är lika lång men en något mer teknikflexibel målvakt än svensken. Robin har fått lära sig att alltid slänga sig och aldrig blockera med fötterna för risk för retur rakt ut och då gör han det heller inte då han borde ha gjort det.

 

Vid 2-0 har jag en känsla av att han står alltför nära första stolpen för han har en känsla av att det ska komma ytterligare en överlappning och ett djupt inlägg. I fall man stått längre mot mitten hade han hunnit ut och tagit lyran mot bortre. Under alla omständigheter hade han kunnat gå ut och göra sig stor. Då hade han troligtvis fått nicken i bröstet och sluppit få den mot ansiktet vilket gjorde att han bara lät den studsa i mål via handskarna. Robin blir passiv istället för att vara aggressiv och attackera avslutaren så att denne är den som tvingas reagera och eventuellt förändra sitt avslut, inte som nu Robin.

 

Men det här var nördiga petitesser. Robin gjorde ett bra VM, bara inte tillräckligt bra.


About this entry