Betyg på alla VM-kommentatorer

Förra VM lyssnade jag ofta på radion. Till TV-bilderna. Förra VM fick jag i första hand analyserna genom kvällstidningarnas krönikörer. Så är det inte i år och det är det bästa betyg jag kan ge de båda TV-kanalerna. Nästan alla medverkande får minst godkänt. Nästan alla. Vissa håller världsklass. De som jag inte tycker håller måttet är de som är mest populära bland Sportbladets läsare och vice versa. Det beror naturligtvis vad man vill ha ut av sändningarna, eller vilka behov Sportbladet inte kan tillfredsställa – jag har hela tiden kört CMore och sluppit reklamen. Folk har tjatat om Zlatans reklamfilmer, jag har inte sett honom den här sommaren utan LA Galaxys tröja på sig.

 

Liveprofilerna

Den grupp som jag har minst förståelse för över huvud taget – de står utanför en stadion, bland supportrar eller på gräset i halvtid. De ska ge en känsla av närvaro och ”nuet” men hade ytterst sällan något av värde att förmedla. Det är rapporter från en gammal träning eller patetisk presskonferens som de återberättar med inlevelse, kanske mynnar tio minuters sändning ut i en gissad startelva. Hände det verkligen något intressant, från Båstad till Moskva, så hade det redan varit en nätnyhet i många timmar. Det har blivit många analyser av de fåtaliga svenska supportrar på plats: att de var förväntansfulla, glada eller ledsna. Det ger kanske inte Stora Journalistpriset direkt. Ibland har Olof Lundh lite intressanta reflektioner men de andras insatser är för mig tyvärr helt meningslösa. ”Liveprofilerna” påminner mest om en slags selfie, i direktsändning: kolla jag är här, gilla mig!!! Eller videopod utan seriöst, journalistiskt innehåll, blott pladder.

På min tid kallade man det ”ståer” och det är ett otacksamt jobb (så betygen ska inte tas personligen) men kom då på ett annat modernare sätt att skapa den TV ni vill istället för att fylla ut sändningstiden – det hade gått lika bra med fb!

Olof Lundh och Frida Nordstrand  2

Jane Björck och Frida Östberg       1

Marie Lehmann och Bert Sundström betygssätts inte.

 

Expertkommentatorerna

Generellt hög klass och de jag tycker bäst om för att de ofta lyckas ge TV-upplevelsens bilder ett nytt perspektiv. De får mig att förstå det jag inte själv ser, de stora dragen, de taktiska förändringarna: skillnaden mellan att se TV och live. Speciellt uppskattar jag de som är ärliga och vågar kritisera eftersom det mesta annat i TV bygger på hyllningar och beundran. Minst bra är de som återberättar händelser som vi redan repriserats. Fanns många sådan på CMores allsvenska sändningar – färre nu, ingen av dem var med på VM.

 

Markus Johannesson har ett bra språk, harmonierar väl med kommentatorn och vågar säga emot när de försöker bli expert och kläcker absurda saker, typ Åke Unger och Chris Härenstam. Hans spelarerfarenheter är fortfarande en mycket stor hjälp, speciellt när han analyserar vad som händer i en försvarares hjärna i en specifik situation.  5

 

Dubbel-Anders är som Markus fast snällare och mer inställsam. Hyser ofta en alltför stor förståelse för domarens tolkning innan vi får se repriserna. Är lite väl ”förstående” och osjälvständig för allra högsta betyget. 4

 

Glenn Strömberg är djupt älskad för ungefär samma saker som Daniel Nannskog – närvaron, grabbigheten, intensiteten. Fast Glenn har även de analytiska kunskaper Nannskog helt saknar. Ibland går det till överdrift, det är inte hans uppgift att få ”gåshud” varje vecka det är match införtysta läktare i EPL, eller VM. Samtidigt är han ofta mycket väl påläst och förmedlar sin kärlek till sporten väl. 3

 

Hanna Marklund röst och språk är en vacker sång och det är viktigt att bryta den manliga hegemonin. Ibland säger hon kloka saker, ofta är analyserna ruskigt allmängiltiga men bondar bra med ”Granen” på läktaren. Har inte riktigt det där ögat – ibland har det blivit helt tokigt, som när hon satt med Åke Unger och försökte bekräfta hans gissningar och tokiga teorier. Ett av många exempel: Kyle Walker är inte en av världens bästa defensiva försvarare. Han är inte ”fenomenal” i boxen vilket bland annat insatserna mot Kroatien visade där han ensam stod för mängder med avgörande misstag. 3

 

Kommentatorerna

Om vi bortser från hans uppenbara erfarenhet  har den högtidlige ”hovreportern ”Chris Härenstam äntligen tonat ned viljan att både vara kommentator och expert. Med tanke på att det här varit hans jobb i decennier kan det tyckas märkligt att han inte kan tolka domarens tecken och skilja på hörna och straff. Eller förstå offsideregeln. Hade han helt gett upp försöken att vara expert hade han sluppit de här genanta grodorna. 1

 

Jesper Hussfelt är oerhört kunnig, har ett rappt bra språk, bondar perfekt med Dubbel-Anders. Kanske bästa paret. Samtidigt kan det kännas som om Hussfelt ibland står på läktaren och saknar distans till uppplevelsen vilket ibland måste vara hans uppgift. Distansen alltså.  Stark 4

 

Lasse Granqvist är mer folkkär programledare än kommentator, även på match. Hans språk och taijming är mästerlig, hans förmåga att få ut det bästa av experten helt fantastisk. Har inget negativt att säga men jag saknar ibland passionen och allt det andra jag finner i överflöd hos Hussfelt. Man vill inte under några villkor vara utan Lasse Granqvist samtidigt som det känns som om han själv behövde nya utmaningar.  4

 

David Fjäll är min favo. Lugn, sansad, frågvis, nyfiken och utan några ambitioner att framhäva sig själv. Han har stora kunskaper som han använder med förnuft och respekt. Perfekt modulerad röst, återhållsam samtidigt som han förmår vara känslosam vid rätt tillfälle och på ett fullkomligt naturligt sätt – även när han nån gång höjer rösten. Känns som om han har varit talangfull skådespelare. 5

Åke Unger och Patrik Westberg betygssätt inte.

 

Programledarna

Både André Pops och Anna Brolin är ytterst professionella och drivna. Hade ”Granen” suttit där hade han tagit mer plats och är det något jag kanske saknat så är det lite mer provocerande och personligt tilltal. Pops såg för övrigt ut som David Lynch. 4

 

Studioexperterna

Daniel Nannskog har en ”slott” på typ 45 sekunder men pratar så snabbt, hafsigt och oartikulerat att han sagt allt han vill på under 30. Då drar han samma sak en gång till. Inträffar i VARJE halvtid. Kändes dessutom oerhört rostig och hans förståelse för målvaktens roll och funktion var skrattretande – ifall han inte var public service främsta fotbollsexpert. Nu blev jag bara sorgen. Har humor och grabbighet. Beredd att säga vad som helst, hur som helst. Det är väl därför just Sportbladets läsare älskar honom. En värdig representat för ”Glenn Hysén-kulturen” i svensk media.  2

 

Jonas Eriksson höll länge samma klass som han gjorde i förra jobbet som domare – yppersta världseliten tack vare hans insidekunskaper om olika domares och karaktär och erfarenhet. Domaranlyser är ett känsligt ämne och ibland tycker jag han varit lite försiktig och undfallande men i stort och med tanke på den begränsade studioerfarenheten ett fantastiskt nyförvärv. När han berättat om möten med specifika spelare och hur de uppför sig på plan i relationen till domare ryser jag av glädje och nyfikenhet. Ifall han vågar fortsätta med det, inte säker på att fotbollsvärlden är lika förtjusta) kommer jag sitta klistrad framför varje program han deltar i.  5

 

Johanna Frändén är en uppskattad och nödvändig motvikt till allt det grabbiga, spontana och hafsiga. Johanna är lugn, analytisk, har stora kunskaper om ämne resten av studion helt saknar. Men ibland skrek helt enkelt Nannskog högst. På twitter är hon dessutom våldsamt rolig med en kärnfull, lite distanserad ironi. Den kom inte fram live i STV. 4

 

Hasse Backe och Alexander Axén gav allt det där som jag inte fått av sportjournalister som suttit och gissat i decennier. Deras oerhörda erfarenheter och analyser var ofta mästerliga – kanske inte i språk men i kunskaper och spontanitet. Lite minus för det TV4:s dramaturgiska krav på ohejdad nationalism. Att de båda satt och var fullkomligt övertygade om att Sverige skulle slå ut England var pinsam men jag tror som sagt att det stod i kontraktet.  Bäst var Backe när han kunde ge insideinfo om spelare och ledare han arbetet med. Bäst var Axén när han både språkligt och känslomässigt hamnade på bänken eller i omklädningsrummet. När han kunde förmedla EXAKT hur en elittränare känner och resonerar i en specifik situation var obetalbart. Utan tvekan 5

 

Sammantaget tycker jag båda kanalerna har lyft sig ordentligt och börjat acceptera att kunskap och erfarenhet är något viktigt och att det har saknats i tidigare mästerskap. Jämfört med de utländska studiogubbar jag sett är de svenska kanalerna världsklass. Både SVT och det reklamfria TV 4 får 4 i slutbetyg.