”Vi vinner tillsammans, vi kollapsar tillsammans”

Nej det var inte jag som kollapsade, bara mina himmelsblå drömmar. Sällan har jag blivit så här olycklig efter en fotbollsmatch men jag kollapsade inte, inte som Malmö FF. Jo, jag vet att det bara var första mötet och att MFF inte förlorade men hur ska man kunna vinna i Danmark när man spelar så här ofattbart dåligt?

 

Alla MFF:s triumfer i Europa har grundlagts av ett imponerande första bortamöte. För att sedan spela starkt hemma inför fullsatta läktare. När man börjar hemma kollapsar man, mot underlägset motstånd. Gång på gång. Som om man aldrig lärde sig något av motgångarna. Det är ofattbart.et är ofattbart och det tär på min stolthet som MFF-supporter.

 

I går spelade man bra i en timme mot ordinärt motstånd men så fort FC Midtjylland fick ett reduceringsmål (som Dahlin kanske borde tagit) kollapsade MFF mentalt. Plötsligt blev man ängsliga, oroliga och spelade därefter. Det var nog första gången i mitt liv jag såg Bachirou tjonga bort en boll. Fanns ingen att passa, en kollektiv ängslan spred sig genom laget och danskarna utnyttjade det. Det var nästan otäckt att se MFF falla samman.

 

Vad är det för nytta att fästa en veckas hopp på det faktum att MFF är ett bättre fotbollslag än danskarna när de inte kan hantera en motgång?  Eller spela en andra match på bortaplan?

 

Jag trodde att Uwe Rösler hade fått spelarna att växa mentalt. Jag trodde han var en coach skapade en stark och vinnande laganda. Jag säger inte att han är en dålig coach men inget det jag trodde han skulle bidra med visade sig i går. Han tog dessutom ut fel lag med Vindheim som runningsmärke på högerkanten.

 

Tragiskt att Marcus Antonsson inte slog bollen mot straffpunkten och fortsatte springa när nu målvakten sprang rakt ut mot honom och aldrig någonsin skulle kunna ha förflyttat sig i sidled.

 

Tragiskt att Carlos Strandberg är skadad när han behövs som bäst.

 

Tragiskt att planen som borde vara fantastisk är i så dåligt skick att bollen studsade över Johan Dahlins arm och händer. Det är annars en boll han ska ta, trots den lilla rktningsförändringen vis straffområdesgränsen. Fram till dess var det enbart ett lag på banan. Efter det var det fortfarande enbart ett lag på banan men de bar rött.

 

Tragiskt att jag själv inte kan hantera en  supportermässig motgång bättre men det har nog med säsongen att göra – det har varit så många besvikelser, så många matcher då MFF fallit samman vid minsta motgång trots att de spelmässigt och framförallt spelare för spelare är så mycket bättre.  Men framförallt är jag förbannad för jag begriper inte hur MFF kan falla ihop så här bara för att det är internationella matcher. OK, vi har sett antydningar till det även denna sommar , med Uwe men där är enda något ogripbart, psykologiskt patetiskt, som drabbar dessa elva spelare i himmelsblått och som jag inte kan förklara. Kanske är det ett av lagidrottens mysterier, eller att de vid minsta motgång mentalt påminns om hur dåligt de lyckats hantera tidigare motgångar?

 

Jag vet inte, vet bara att sånt här inte ska ske, får inte inträffa. Det känns som sommaren dog i går kväll.

 

Tidigare har jag alltid varit övertygad om att det bästa laget ska vinna över två matcher. Mitt enda hopp nu är att jag inte längre har något hopp, att jag faktiskt inte blir överraskad i fall MFF åker ur ännu en turnering mot en underlägsen motståndare.


About this entry