Räddade Robin Olsen Roma på Olympico?

Det var en galen italiensk fotbollsmatch. Galen eftersom den innehöll alla de traditionella roller som italiensk Commedia dell’ arte kan härbärgera på en Serie A-scen.

 

Trogen sin tradition: 3-3 låter inte som en match med två målvakter i hjälterollerna men så var det. Nästan. Visst gjorde Robin Olsen några otroligt bra räddningar mot Atalanta men denna absurda 3-3-match innehöll även  två mål som kan diskuteras och kanske även skuldbeläggas.

 

Fullt logisk var alltså svenskens allra bästa ingripande inte en räddning eftersom det var på ett friläge som resulterade i en dubbelchans där avslutaren slutligen befanns vara offside. Alltså inte en officiell räddning men ändå en räddning just när den gjordes, före domaren stoppade duellen mellan Robin och Atalantaforwarden.

 

Roma tog ledningen efter 70 sekunder med en underbart vacker klack stolpe in från Javier Pastore, hans första Romamål. Kanske årets mål, i andra omgången. Det fortsatte likadant. Varefter Roma spelade som om de redan vunnit matchen och gästerna dominerade. Hade 3-1 i halvlek men det kunde likaväl varit 4-4. I halvlek.

 

Efter en timme var det 3-3 och sedan fortsatte spelet att bölja fram och tillbaka. Det är sällan man ser 36 avslut med fördelningen är 19-17 men fler mål blev det inte tack vare två i huvudsak bra målvakter varav den andre bar det lite lustiga namnet ”Golini” det vill säga ”Lilla Målet” – visst låter det som en ett indiannamn från Bergamo.  Och ju längre matchen led, ju fler gånger kom Robin ut och plockade ned höga inlägg med yppersta auktoritet. Det var så imponerande att sista halvtimmen var nästan alla inlägg alltför långa och höga på ett närmast parodiskt sätt- ett bra betyg åt svenskens förmåga att så fullständigt dominera alla scener som utspelades ovanför huvudena.

 

Det var en match med arroganta, självsäkra försvarare, bortkomna mittfältare som inte längre orkade löpa hem sista halvtimmen, stolta forwards och utlämnade men i huvudsak vilt kämpande ensamma hjältar i främmande färger.  Det var verkligen både fantastiskt underhållande och många, motstridiga känslor. Likt den månghundraåriga absurda teater vilken bär drag av både buskis och filosofiskt/romantiskt drama och alltid utmynnar i en slags moralisk konsekvens/lärdom. Vilken vet jag inte riktigt men det var jobbigt underhållande med alla anfall som ständigt avlöste varandra och olika känslor på en och samma gång. Fantastisk teater, i alltför högt tempo.

 

Fullt logiskt kom kvitteringen till 3-3 genom den grekiske försvarare i hemmalaget vars genanta, och ständigt återkommande misstag bäddade för Atlantas chanser. Inte en enstaka gång utan vid sju, åtta tillfällen.

 

Atalanta första mål var ett stenhårt avslut som tog i bortre stolpen och gav retur bakom Robins rygg.  Problemet är att avslutet var från dålig vinkel och 15-17 meter. Robin stod alltför nära första stolpen och hade kunnat blockera bollen med en fotparad ifall han stått i rätt position.

 

Vis av skadan har han sedan rätt position när det kom ett snett och nästan lika kanonhårt avslut från andra sidan ett par minuter senare. Det var bättre vinkel nu men bollen gick mellan Robin och stolpen.

 

Inget av de här ingripandena var egentliga tabbar men samtidigt är Robin Olsen en målvakt av den kvalitén att han borde ha räddat de båda verkligt bra avsluten från dålig och halvdålig vinkel.

 

Jag tror det var så pass simpel målvaktspsykologi. Efter ettan inser Robin att positionen var fel och har därför en bra men kanske något väl offensiv position vid nästa avslut med vinkel – så som han var säker på ett nytt avslut mot bortre burgaveln.

 

Samtidigt gjorde den unge mannen med det söta artistnamnet Golini både fantastiska parader och en riktig tabbe – en långskott längs marken som var hårt fast inte mer än högst en meter från hans fötter. En fotparad eller ifall han kollapsat med både fötter och händer hade stoppat den bollen men nu försökte han i en naiv gest kasta sig, hann självfallet inte ned och fick retfullt uppleva hur bollen smet under revbenen.

 

Samtidigt som han lite senare på ett friläge där han redan slängt sig och låg ned lyckades få upp en fot i luften och med en bredsida mot himlen rädda ett mål som nästan redan noterats. Det var bara en sådan match som utmanar alla fotbollens vanliga regler och rutiner. Svettigt underhållande augustifotboll på gränsen till buskis med boll.

 

Jag är bara lycklig över att dels få ha upplevt den, dels att jag slapp hålla på någon av lagen.

 

 

 

 

 


About this entry